måndag, september 08, 2008

så jävla mycket pack i den här stan



på väg hem fick jag uppleva två jobbiga konfrontationer i tunnelbanan. den första inträffade på odenplan i väntat på tåget. jag satt på bänken och läste min bok, och fick sällskap av två smågrabbar, 11-12 år gamla. de satt och skrek och svor och spottade snorloskor som om det var det enda de gjort i hela sitt liv. jag satt bredvid och mådde illa samtidigt som jag försökte läsa min bok. när båda förenades i en enda snorsamlande harkling orkade jag inte mer utan reste mig upp och sa "skärp er för fan" och gick därifrån. jag hörde hur de skrattade efter mig och fortsatte att dra slem genom svalget.

sen gick jag på tåget, där satt också nisse. när vi avhandlat det som hänt sen vi sågs sist (vid 2-tiden i eftermiddags) återgick jag till boken och nisse lyssnade på musik. bredvid oss satt en skånsk brud och snackade högt i telefon. hon babblade och babblade, samtalet tog aldrig slut och jag upplevde hennes samtalston som besvärande hög. till slut kunde jag inte koncentrera mig på boken längre, utan jag lade ner den igen och antydde med en liten gest till nisse att jag slutar läsa nu för tjejen snackar fett högt i telefon. hon replikerar med ett "okej men jag var ju här först... ja, det är ju så himla jobbigt när folk snackar i telefon", riktat till personen i telefonen, och fortsatte sedan det fullständigt meningslösa samtalet i samma höga ton.

vad är detta för människor? jag skäms om någon tycker att jag stör, oavsett om de antyder detta på ett drygt sätt eller inte. jag kan tycka att de är dumma i huvudet, men jag försöker ändå visa hänsyn. det är så jävla tråkigt med killar som vill visa att de äger tunnelbanan genom att spotta snor på den, och det är så jävla tråkigt med 30-åringar som känner att de måste försvara sin rätt att tjattra på som en jävla tonåring.

nej... nu ska jag lägga aggressionerna på hyllan och inleda den första säsongen av the riches med nisse. eddie izzard i en av huvudrollerna - det kan inte gå fel!

2 kommentarer:

sedir sa...

usch. jag vet vad du menar. jag och min tjej var på bio förra veckan och då var det en kille och en tjej bakom oss som satt och pratade helt ogenerat och satt typ och tryckte på sätena på vår rad så dom guppade lite fram och tillbaka. jag är ganska lugn, så där typiskt svensk; man knyter nävarna så knogarna vitnar och man målar upp ett scenario i huvudet hur man spöar sönder dom.. för att sedan inte säga något. men fan ska veta att jag tänkte orena tankar som bröt mot fler än ett budord. till slut vända jag mig om och bara: "men håll käften för guds jävla skull". och då kom ett sånt där nervöst hånskratt. men sen blev det tyst.

sen är det sjukt deppigt att man som tjej aldrig skulle få gensvar. hade min flickvän sagt åt så hade dom säkert garvat som djur och sedan satt igång en låt på sina mobiltelefoner i vedergällning.

Annahita sa...

ja, man tröttnar så jävla hårt på att försöka säga till, när man kan utgå ifrån att man bara kommer bli skrattad rakt upp i ansiktet. smågrabbar i grupp är absolut värst. de har ingen jävla skam i kroppen. man är liksom bara en bitch i deras ögon! fan mina eventuella söner ska vara rädda för kvinnor. jag ska skrämma dem till lydnad! haha.