torsdag, januari 08, 2009

rinner iväg

jag vill typ gråta nu. min chef vägrar byta bort mitt arbetspass på lördagen så jag kan ju skita i att gå på demonstrationen. gud, jag blir så jävla ledsen. mina chefer är som good cop/bad cop, och nu lyckades jag göra the good cop arg på mig för att jag antydde att jag inte kunde komma på lördag. jag hatar den snälla polisen. jag hatar alla poliser. jävla skit. jävla skitchefer. snikna jävla skitstövlar, hala som ormar är vad de är.

och som ni kanske har räknat ut så har jag inte sagt upp mig idag. men jag tog ett fegt steg i rätt riktning och sa att jag inte kan vara en regular längre. så nu kommer de bara ringa mig "vid behov" i fortsättningen. jag vet inte hur ett ryggradslöst kräk skulle bete sig sen, om de typ ringer t.ex.

what would jesus do?

(lite väl osmakligt att kalla jesus för ett ryggradslöst kräk? eller? jag vet inte. anything goes.)

det enda som är värt att nämnas egentligen



jag fattar inte varför jag lägger upp bilder på tyra banks när det här händer. titta på de små. varför ska detta hända? varför är det ingen som bryr sig? varför är det så lätt att stänga av? västvärlden äcklar mig.

join me:


oh honey no


apropå föregående inlägg

idag ska jag säga upp mig. jag ska, ska, SKA.

*jag ska*

tungviktaren och självdisciplinen

alltså. jag blir fan tårögd av människor med självdisciplin. jag blir så stolt över dem, som om jag vore deras morsa typ... den här tjejen, elina, är så fantastiskt envis. hon har bestämt sig för att gå ner i vikt. hon började på 105 kilo och nu är hon 10 kilo ifrån sitt mål på 60. självklart går det trögt då och då, motgångar och oflyt och allt sånt där drabbar henne också, man får läsa om allt det där i hennes blogg. men hon ska, ska, SKA klara av det och av allt att döma så håller hon på att lyckas. okej, det är kanske inte så roligt att läsa om vad hon har ätit varje dag, hur många hekto hon pendlar fram och tillbaks, men det är det som finns där bakom som är det viktiga. framstegen. så otroligt inspirerande.

alla som finner styrkan och energin att bestämma sig för att göra något som kan kännas ogenomförbart, helt omöjligt, men ändå ger sig fan på att lyckas, förtjänar medalj. jag antar att jag blir så full av beundran, kanske t.o.m. mer än de flesta andra, för att jag själv saknar självdisciplin. jag har ingen kontroll över mig själv. alls. det är lite som med att jag insåg att den egenskapen jag värderar allra högst hos nisse är hans lugn, just p.g.a. att jag själv inte besitter minsta lilla uns av lugn.

men iallafall. elina. det är så jävla härligt att se folk som BESTÄMMER SIG och bara GÖR DET. det kan handla om vad som helst. att bara säga upp sig från det där jävla skitjobbet, eller att göra slut med den där jävla skitstöveln, eller att bara sluta hälla i sig all den där alkoholen, sluta röka, eller att bara våga ta steget och flytta utomlands, eller våga komma ut ur garderoben, eller börja ta hand om sin kropp på allvar... vad som helst. alltså jag orkar inte med det där blondinbella-tugget om att för att man ska uppnå sina mål måste man vara en vinnare, man måste vara en egoist och sätta sig själv i första rummet och bla bla bla, det här är något helt annat. det är liksom ett kvitto på att man besitter en sån otroligt viktig egenskap, som man måste ha om man ska orka med sig själv och kunna bli stolt över sig själv, och det är självdisciplin.

och jag ska, ska, SKA skaffa mig det.

passionerade persien



fan. jag insåg alldeles för sent att jag vill läsa persiska i vår, tänkte dessutom inte ens tanken på att stockholms universitet kunde ha kurser. men det har de. två stycken dessutom. så nu ska jag sitta och lurpassa på eventuella reservplatser. det kanske t.o.m. går så pass långt att jag går till uppropet bara för att se ifall nån inte dyker upp och sen knipa den platsen innan nån annan hinner före. fan, varför ska man alltid vara så jävla sent ute för?