måndag, september 15, 2008

maria borrelia strikes again



STRIKE TWO! jävla moderatjävlar. sluta svindla. sluta stjäla skattepengar. sluta vara så jävla giriga. bara för att ni inte respekterar sosseskatter behöver det inte betyda att ni ska slippa betala. vill ni inte betala sosseskatter ska ni fan inte skörda frukterna av skattefinansierad vård, skola och omsorg. i mitt huvud är moderata samlingspartiet likställt med egoism, no more - no less, och jag kommer dansa på er grav vid nästa val.

asätare

fy fan vad internet gör mig illamående ibland. jag hatar vad internet gör med folk, vad folk blir när de sitter skyddade bakom sina dataskärmar. jag har två riktigt vidriga exempel på detta.

det första handlade om en familjetragedi i frankrike, där två 14-åriga tvillingsystrar hade tagit livet av sig på det mest fruktansvärda sätt. den ena lät sig dränkas i badkaret av sin syster, och när hon slutat andas under vattnet riktade hennes syster en pistol mot sin panna och tryckte av. modern kom hem efter jobbet och fann sina två flickor döda i badrummet. ord kan inte beskriva denna tragedi. hur familjen tar sig vidare efter något sådant är helt bortom mig, jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt att gå vidare. vi alla har varit med om förluster i våra liv, men detta känns så fullständigt oöverkomligt, ord kan inte beskriva hur illa berörd jag blev av att läsa om det. jag hittade iallafall till ett forum där folk som verkade känna flickorna delade med sig av bilder och minnen, och de första sidorna i tråden ägnades bara åt just detta.

men någonstans måste utomstående ha hittat dit (jag gjorde ju också det), för plötsligt fylls forumet av saker som "is this really true? oh my god, that's so freakish!", och "hot dead french teen girls. would make a great porno movie. i know i'd buy it!"... som om det inte är illa nog att folk kommer med såna där vidriga kommentarer börjar folk tvivla på tragedins äkthet, de antyder att historien är påhittad för att någon ska få uppmärksamhet. de börjar bildgoogla på systrarna, leta efter mobilnummer och adresser, snoka omkring på communities för att hitta bevis på att flickorna fortfarande lever, etc. etc. det går så långt att de hittar mammans mailadress och skickar mail till henne där de delger henne om misstankarna om att hon har hittat på historien om hennes döttrars mardrömslika död. de skriver sedan i forumet; "i sent her this email but she hasn't replied. bitch knows we're on to her". jag blir så jävla äcklad av denna typ av människor. tror de att deras mamma skulle svara på mailet, och försöka bevisa för dem, att hennes flickor är döda? varför skulle hon ha hittat på något sådant? den enda människan som skulle kunna hitta på något såhär sjukt, är just en människa som misstänker att någon annan har gjort det.

det andra exemplet är historien om den svenska artisten som blivit häktad för misshandel nyligen. hans unga hustru hittades i deras port, blodig och förvirrad och nu går drevet och klampar rakt över henne. i hennes blogg har hon skrivit att hon är säker på att han inte har slagit henne. hon säger att hon har varit berusad och måste ha trillat någonstans, för hon har inga andra sår på hela kroppen och hon litar på hennes man till 100%. det här är sådant man har hört förr, ursäkter och undanflykter för att hon vill skydda sin älskade man. MEN, den här gången väljer jag att tro på henne. hon verkar så ärlig, helt uppriktig och modig och om hon helt ärligt trodde att han HADE slagit henne verkar hon inte vara den typen av person som ville låta honom komma undan med det. hon gör det VÄLDIGT tydligt i flera inlägg - han har aldrig krökt ett hår på hennes huvud. men TROTS att det är hennes historia, och att hon själv har en förklaring till varifrån såret i huvudet kommer, går folk in på hennes blogg och trakasserar henne, skriver saker som;
"Jag vill så gärna tro dig.
Men mycket verkar konstigt. Att du inte kommer ihåg någonting, att ett vittne sett ***** dragit dig i håret (visst, aftonbladet är inte så mycket till källa. Men ändå). Vad tror du det är som har hänt?"
"Ni var ju, om jag fattat dig riktigt, plakat båda två. Vittnet som säger sig ha sett ***** dra dig i håret var spik nykter. Är det då så konstigt om polisen inte tror på dig, och väljer att utreda vidare?"
de har alltså snokat omkring på aftonbladet och på flashback, hittat till hennes blogg och gett henne sin totalt oupplysta syn på något som verkar ha varit en vild fyllekväll ackompanjerat av att hon har mått dåligt och skadat sig/trillat omkull. det här är så djupt personligt, så oerhört privat, att jag inte förstår hur fan de kan ha mage att säga att "jag vet att du är säker på att han inte har slagit dig - MEN". känner de henne? har de någonsin träffat henne? vet de någonting om hennes förflutna, eller om hennes förhållande till mannen ifråga? vad ger dem rätten att gå in på hennes privata blogg och kontakta henne?

sen har vi de riktiga rötäggen som skriver i andra bloggar än hennes egen, om att "tjejer som beblandar sig med negrer får faktiskt skylla sig själva". de orkar jag inte ens spy galla på. men de finns. och det gör mig iskall, ända in i märgen.

shooting star

det är alltid lika skrattretande när folk ringer och vill ha random kändisars nummer. amy diamond var det nu. är folk så dumma i huvudet att de tror att det går att få tag på dem via en nummerupplysning?

white now

jag är ju med i nån slags internetpanel där man får hem olanserade produkter för att prova och sen får man säga vad man tycker om dem. rätt kul! jag älskar allt som är gratis, och det är sympatiskt att man får vara ärlig och säga att produkten suger, om den suger. tidigare har jag fått typ halstabletter och lite sånt och den här gången var det dags för tandkräm. pepsodent white now. white now. som i right now. för poängen är att tänderna ska bli vita DIREKT, efter att man använt tandkrämen för första gången. den funkar på det sättet att tandkrämen lägger en blå hinna över tänderna, för att neutralisera de gula tonerna som man kanske har. man döljer det gula, genom att lägga på det blåa, man gömmer liksom missfärgningen istället för att ta bort den. haha. så långt har vi kommit! äntligen liksom! en tandkräm som får mina tänder att se vita ut, utan att de egentligen är det!

det stod också i en folder man fick med () att det fungerar som ett läppstift ungefär; färgen försvinner alltså efter ett tag. haha. hittills är jag liksom inte särskilt imponerad, tänkte jag när jag läste i foldern man fick med (), men tänkte att om man väl börjar använda den kanske man uppskattar dess skavank-döljande egenskaper. men vad snopen man blir då, när man förenar tandens gula toner med tandkrämens blåa; det enda jag kan skönja är en viss grön anstrykning i mitt leende. helt ärligt. mina tänder får en grön ton av den här tandkrämen. gult + blått = grönt, det vet de flesta.

och det är också så orättvist, att jag har gulaktiga tänder. jag röker inte, jag är noga med tandborstningen och jag dricker inte så stora mängder kaffe & te att mina tänder skulle kunna missfärgas. om man jämför med nisse, som gör tvärtemot allt det som jag nyss räknat upp; han har gnistrande vita tänder, totalt effortless! plus att han har perfekt persikohy som han aldrig behöver bekymra sig för. jag fejar och tvättar och tar hand om, but it's all acting up! min kropp har något emot mig, haha.

ja okej. nu ska jag åka in till stan och leta efter en väska. min svarta påsväska har ett hål i botten där jag misstänker att mitt läppglans har funnit sin väg ut i friheten.

post-millennium hippies


Margot: You didn't notice anything different about Pauline?
Claude: No.
Margot: She's pregnant. She told me. She's keeping it a secret from Malcolm and even Ingrid, which I think is unforgivable. Now she's gonna have to marry him. What's she planning on doing, getting married and not drinking champagne? Then she's just gonna be lying. I guess she's afraid she'll miscarry. She probably will. I think on some level, she's ambivalent about the marriage. That's why she's not telling him.
Claude: Are you stoned, Mom?
Margot: Maybe a little.
Claude: I don't like it.
fan vad jag gillade margot at the wedding. dels för att det är en film som gärna placerar sig själv i indie-facket (den är regisserad av noah baumbach, som också gjorde the squid and the whale), men trots det känns den rolig på riktigt, det är inte bara dysfunktionella och ensamma människor som är söta och lite quirky. den var rolig på riktigt. sen får man också se jack black i en förhållandevis allvarlig roll och han sköter det riktigt bra. den hyperaktiva, lätt överviktiga musiknörden - ni vet, den rollen som han alltid spelar, i alla filmer, och som man är så jävla trött på - den är som bortblåst.