ballad om en gammal knarkare

det är 20 år sen cornelis lämnade jordelivet och lagom till lövsprickningen får jag ett litet cornelis-ryck. jag lyssnade på balladen om fredrik åkare och cecilia lind imorse och blev helt skakis, den är så otroligt vacker att jag förgås. cornelis var en genial man. han snackade sju språk flytande och bemästrade dem alla som sitt modersmål. jag undrar hur han hade varit om han levde, kanske vore han död vid det här laget ändå, så mycket som han söp och knarkade. magisk men tragisk. åh jag älskar cornelis.

vila i frid, gubbfan.