fy fan vad internet gör mig illamående ibland. jag hatar vad internet gör med folk, vad folk blir när de sitter skyddade bakom sina dataskärmar. jag har två riktigt vidriga exempel på detta.
det första handlade om en familjetragedi i frankrike, där två 14-åriga tvillingsystrar hade tagit livet av sig på det mest fruktansvärda sätt. den ena lät sig dränkas i badkaret av sin syster, och när hon slutat andas under vattnet riktade hennes syster en pistol mot sin panna och tryckte av. modern kom hem efter jobbet och fann sina två flickor döda i badrummet. ord kan inte beskriva denna tragedi. hur familjen tar sig vidare efter något sådant är helt bortom mig, jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt att gå vidare. vi alla har varit med om förluster i våra liv, men detta känns så fullständigt oöverkomligt, ord kan inte beskriva hur illa berörd jag blev av att läsa om det. jag hittade iallafall till ett forum där folk som verkade känna flickorna delade med sig av bilder och minnen, och de första sidorna i tråden ägnades bara åt just detta.
men någonstans måste utomstående ha hittat dit (jag gjorde ju också det), för plötsligt fylls forumet av saker som "is this really true? oh my god, that's so freakish!", och "hot dead french teen girls. would make a great porno movie. i know i'd buy it!"... som om det inte är illa nog att folk kommer med såna där vidriga kommentarer börjar folk tvivla på tragedins äkthet, de antyder att historien är påhittad för att någon ska få uppmärksamhet. de börjar bildgoogla på systrarna, leta efter mobilnummer och adresser, snoka omkring på communities för att hitta bevis på att flickorna fortfarande lever, etc. etc. det går så långt att de hittar mammans mailadress och skickar mail till henne där de delger henne om misstankarna om att hon har hittat på historien om hennes döttrars mardrömslika död. de skriver sedan i forumet; "i sent her this email but she hasn't replied. bitch knows we're on to her". jag blir så jävla äcklad av denna typ av människor. tror de att deras mamma skulle svara på mailet, och försöka bevisa för dem, att hennes flickor är döda? varför skulle hon ha hittat på något sådant? den enda människan som skulle kunna hitta på något såhär sjukt, är just en människa som misstänker att någon annan har gjort det.
det andra exemplet är historien om den svenska artisten som blivit häktad för misshandel nyligen. hans unga hustru hittades i deras port, blodig och förvirrad och nu går drevet och klampar rakt över henne. i hennes blogg har hon skrivit att hon är säker på att han inte har slagit henne. hon säger att hon har varit berusad och måste ha trillat någonstans, för hon har inga andra sår på hela kroppen och hon litar på hennes man till 100%. det här är sådant man har hört förr, ursäkter och undanflykter för att hon vill skydda sin älskade man. MEN, den här gången väljer jag att tro på henne. hon verkar så ärlig, helt uppriktig och modig och om hon helt ärligt trodde att han HADE slagit henne verkar hon inte vara den typen av person som ville låta honom komma undan med det. hon gör det VÄLDIGT tydligt i flera inlägg - han har aldrig krökt ett hår på hennes huvud. men TROTS att det är hennes historia, och att hon själv har en förklaring till varifrån såret i huvudet kommer, går folk in på hennes blogg och trakasserar henne, skriver saker som;
sen har vi de riktiga rötäggen som skriver i andra bloggar än hennes egen, om att "tjejer som beblandar sig med negrer får faktiskt skylla sig själva". de orkar jag inte ens spy galla på. men de finns. och det gör mig iskall, ända in i märgen.
det första handlade om en familjetragedi i frankrike, där två 14-åriga tvillingsystrar hade tagit livet av sig på det mest fruktansvärda sätt. den ena lät sig dränkas i badkaret av sin syster, och när hon slutat andas under vattnet riktade hennes syster en pistol mot sin panna och tryckte av. modern kom hem efter jobbet och fann sina två flickor döda i badrummet. ord kan inte beskriva denna tragedi. hur familjen tar sig vidare efter något sådant är helt bortom mig, jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt att gå vidare. vi alla har varit med om förluster i våra liv, men detta känns så fullständigt oöverkomligt, ord kan inte beskriva hur illa berörd jag blev av att läsa om det. jag hittade iallafall till ett forum där folk som verkade känna flickorna delade med sig av bilder och minnen, och de första sidorna i tråden ägnades bara åt just detta.
men någonstans måste utomstående ha hittat dit (jag gjorde ju också det), för plötsligt fylls forumet av saker som "is this really true? oh my god, that's so freakish!", och "hot dead french teen girls. would make a great porno movie. i know i'd buy it!"... som om det inte är illa nog att folk kommer med såna där vidriga kommentarer börjar folk tvivla på tragedins äkthet, de antyder att historien är påhittad för att någon ska få uppmärksamhet. de börjar bildgoogla på systrarna, leta efter mobilnummer och adresser, snoka omkring på communities för att hitta bevis på att flickorna fortfarande lever, etc. etc. det går så långt att de hittar mammans mailadress och skickar mail till henne där de delger henne om misstankarna om att hon har hittat på historien om hennes döttrars mardrömslika död. de skriver sedan i forumet; "i sent her this email but she hasn't replied. bitch knows we're on to her". jag blir så jävla äcklad av denna typ av människor. tror de att deras mamma skulle svara på mailet, och försöka bevisa för dem, att hennes flickor är döda? varför skulle hon ha hittat på något sådant? den enda människan som skulle kunna hitta på något såhär sjukt, är just en människa som misstänker att någon annan har gjort det.
det andra exemplet är historien om den svenska artisten som blivit häktad för misshandel nyligen. hans unga hustru hittades i deras port, blodig och förvirrad och nu går drevet och klampar rakt över henne. i hennes blogg har hon skrivit att hon är säker på att han inte har slagit henne. hon säger att hon har varit berusad och måste ha trillat någonstans, för hon har inga andra sår på hela kroppen och hon litar på hennes man till 100%. det här är sådant man har hört förr, ursäkter och undanflykter för att hon vill skydda sin älskade man. MEN, den här gången väljer jag att tro på henne. hon verkar så ärlig, helt uppriktig och modig och om hon helt ärligt trodde att han HADE slagit henne verkar hon inte vara den typen av person som ville låta honom komma undan med det. hon gör det VÄLDIGT tydligt i flera inlägg - han har aldrig krökt ett hår på hennes huvud. men TROTS att det är hennes historia, och att hon själv har en förklaring till varifrån såret i huvudet kommer, går folk in på hennes blogg och trakasserar henne, skriver saker som;
"Jag vill så gärna tro dig.
Men mycket verkar konstigt. Att du inte kommer ihåg någonting, att ett vittne sett ***** dragit dig i håret (visst, aftonbladet är inte så mycket till källa. Men ändå). Vad tror du det är som har hänt?"
"Ni var ju, om jag fattat dig riktigt, plakat båda två. Vittnet som säger sig ha sett ***** dra dig i håret var spik nykter. Är det då så konstigt om polisen inte tror på dig, och väljer att utreda vidare?"de har alltså snokat omkring på aftonbladet och på flashback, hittat till hennes blogg och gett henne sin totalt oupplysta syn på något som verkar ha varit en vild fyllekväll ackompanjerat av att hon har mått dåligt och skadat sig/trillat omkull. det här är så djupt personligt, så oerhört privat, att jag inte förstår hur fan de kan ha mage att säga att "jag vet att du är säker på att han inte har slagit dig - MEN". känner de henne? har de någonsin träffat henne? vet de någonting om hennes förflutna, eller om hennes förhållande till mannen ifråga? vad ger dem rätten att gå in på hennes privata blogg och kontakta henne?
sen har vi de riktiga rötäggen som skriver i andra bloggar än hennes egen, om att "tjejer som beblandar sig med negrer får faktiskt skylla sig själva". de orkar jag inte ens spy galla på. men de finns. och det gör mig iskall, ända in i märgen.
2 kommentarer:
Som sagt, jag hatar internet. Punkt slut.
;(
för det mesta är det en fantasisk uppfinning, men som de flesta andra fantastiska uppfinningarna är det massa haters som tar ut sin frustration på främlingar.
Skicka en kommentar