här nere i centrum har vi en hälsokostaffär. jag och mamma var där en gång och kollade på ekologiskt schampoo och vitamintillskott (min mamma gillar sånt) och kvinnan som jobbade där var så himla fin. det märktes att hon var en "läkare", liksom, precis som psykologer och sjuksköterskor och såna, ni vet sådär inbjudande och omhändertagande och varm och go. ofta har de kritvitt hår i en perfekt skuren page, rött läppstift och stora silversmycken och kläder från gudrun sjödén. ni fattar vilken typ av kvinna jag pratar om va? jag älskar såna kvinnor och har för avsikt att bli en sån, typ när jag närmar mig 50-strecket.
så igår gick jag in dit igen för att fördriva tiden lite medan jag väntade på nisse. hon hälsade på mig på den där själfulla spanska brytningen och så stod vi och pratade lite om allt och inget, förkylningstider och sockersug. jag berättade om hur jag kan känna mig förslavad under sockret (haha, på riktigt alltså!), och att jag inte ens känner mig nöjd efter att jag har fått i mig socker, utan mest illamående. som den försäljare hon ändå är så tipsade hon mig om "ett piller", som tydligen ska dämpa sockersuget avsevärt; kromtabletter. mor min har talat sig varm om dem innan, men då jag har haft en väldigt sträng princip i att inte tro på NÅGOT som kommer från en hälsokostaffär så har jag inte lyssnat på det örat. men nu när den själfulla spanska kvinnan med enorma silversmycken erbjöd mig halva priset plus ett valfritt paket te så hade jag brutit mot en annan princip jag har om jag hade avböjt, nämligen att inte tacka nej till gratisprylar om det är no strings attached. så jag vandrade ut från hälsokosten med en burk kromtabletter och ett yogi-te som jag sitter och hinkar som en idiot för att det är så gott. fan, ibland gör det inget att man faller för en försäljares knep. jag gick därifrån med en genuin känsla av att ha blivit omhändertagen, en känsla av att hon faktiskt brydde sig om mig på något slags semi-moderligt plan. jag blir helt kär i såna människor, som kan lägga huvudet på sned och titta på en med lugna erfarna ögon med år av livserfarenhet och säga "jag vet". nu vet jag ju inte hur bra varken teet eller anti-sockersug-pillrena funkar, men den spanska hälsokostkvinnan gjorde ett sånt intryck mig att jag verkligen inte kommer bli besviken om hon har sålt på mig skräpprodukter.
så igår gick jag in dit igen för att fördriva tiden lite medan jag väntade på nisse. hon hälsade på mig på den där själfulla spanska brytningen och så stod vi och pratade lite om allt och inget, förkylningstider och sockersug. jag berättade om hur jag kan känna mig förslavad under sockret (haha, på riktigt alltså!), och att jag inte ens känner mig nöjd efter att jag har fått i mig socker, utan mest illamående. som den försäljare hon ändå är så tipsade hon mig om "ett piller", som tydligen ska dämpa sockersuget avsevärt; kromtabletter. mor min har talat sig varm om dem innan, men då jag har haft en väldigt sträng princip i att inte tro på NÅGOT som kommer från en hälsokostaffär så har jag inte lyssnat på det örat. men nu när den själfulla spanska kvinnan med enorma silversmycken erbjöd mig halva priset plus ett valfritt paket te så hade jag brutit mot en annan princip jag har om jag hade avböjt, nämligen att inte tacka nej till gratisprylar om det är no strings attached. så jag vandrade ut från hälsokosten med en burk kromtabletter och ett yogi-te som jag sitter och hinkar som en idiot för att det är så gott. fan, ibland gör det inget att man faller för en försäljares knep. jag gick därifrån med en genuin känsla av att ha blivit omhändertagen, en känsla av att hon faktiskt brydde sig om mig på något slags semi-moderligt plan. jag blir helt kär i såna människor, som kan lägga huvudet på sned och titta på en med lugna erfarna ögon med år av livserfarenhet och säga "jag vet". nu vet jag ju inte hur bra varken teet eller anti-sockersug-pillrena funkar, men den spanska hälsokostkvinnan gjorde ett sånt intryck mig att jag verkligen inte kommer bli besviken om hon har sålt på mig skräpprodukter.
7 kommentarer:
en sån kvinna tänker jag också bli. lätt. så fort jag har råd att köpa gudrun sjödén (älska)
ja, jag älskar den där mysiga kulturtanten som går på museum och höstpromenader och dricker vin och har egenstickade vantar och dyrt smink! haha jag VET att hon finns!
Åh, ett inlägg som verkligen var right up my alley!! Jag skulle kunna skriva en avhandling om min kärlek till den här typen av kvinnor och det välbefinnande de förmedlar! Det låter ju jävligt nödigt men det är verkligen i kontakt med de här kvinnorna som jag känner kvinogemenskapen som starkast och det är så fint tycker jag. Jag tror verkligen du är nåt på spåren med "semimoderligheten", haha! Jag om 25-30 år!
/Karin
P.S. Ja, te stavas te och inte på något annat sätt! :)
Jaaaaa! ÅH, precis så! :D helst med katt också. synd att mina kommer att vara borta till dess. buhu.
karin: "det är verkligen i kontakt med de här kvinnorna som jag känner kvinogemenskapen som starkast" - jag kunde inte sagt det bättre själv! det är ungefär precis DET jag ville säga med det här inlägget!
KULTURTANTEN! hade en äkta kulturtant som formlärare på gymnasiet. page och gudrun sjödén och hela paketet. blir alltid så avis på deras perfekta pagehår! så vill jag också ha, men jag har självfall så det går ju inte alls.
vad fint! fast jag tror att hemligheten är åldern. sån där perfekt page passar nog mest lite äldre kvinnor, eller så är den bara väldigt starkt förknippad med äldre kvinnor. jag vet inte. jag vet bara att jag hade en sån page en gång förra året, och jag kände mig som en 20-årig kulturtant.
Skicka en kommentar