tisdag, oktober 14, 2008

magen, oron, vodkan, drömmen



har ni någonsin - i en dröm - tänkt "drömmer jag?", nypt er själva i armen för att sedan konstatera att ni INTE drömmer? jag har varit ur gängorna hela dagen.

ursäkta om jag är emo men ja... jag har ingen fortsättning på den här meningen. haha sorry.

3 kommentarer:

Elsa sa...

fin bild!

Anonym sa...

Tons of times! Tror den här "drömmer jag i drömmen, konstaterar att jag inte gör det"-tendensen är det sätt på vilken självbevarelsedriften tar sig i uttryck i drömmen typ. När min pappa dött hade jag sjukt många drömmar med den logiken, typ drömde att han bara rest bort, att läkarna misstagit sig om att hans kropp var full av cancer, han hade bara ett virus, och en massa sånt. Mkt upprepade drömmar där han var sjuk men cancern liksom stannat av så att han kunde leva med den "livet ut" o sånt. Men drömmar kan ge ro också, efter en lång natts drömmar om honom där han "klarade sig" var och är han så nära hela den följande dagen. Även om jag inte riktigt kan relatera till vad du varit med om så käner jag med dig, fick en klump i magen av nedanstående inlägg och den har inte riktigt velat släppa. O klart som fan du får känna dig emo!!
/Karin

A. sa...

elsa: ja, jag gillar den också jättemycket! har ingen aning om var den kommer ifrån eller vem som tagit den dock. :(((

karin: jag känner verkligen igen mig i det där om att din far känns nära hela dagen efter att du har drömt om honom. ebba har varit "med mig" hela tiden sen igår, jag har pratat jättemycket om henne och tänkt jättemycket på henne och tittat på gamla foton och läst gamla sms. hon känns liksom inte sådär avlägsen som hon gör ibland, som ett svagt minne. för det känns ju som att de lätt blir det, ganska snabb också. att det nästan känns som om de aldrig har existerat, att de bara var en fix idé eller en dröm. det är en sån sjukt konstig känsla. fast den är minst lika riktig som alla andra. men nu vill jag bara ta till vara på känslan av närhet och tillgänglighet som jag känner nu. det känns sjukt fint. jag undrar när den bleknar.

tack för att du skrev. det är också en sjukt fin känsla. tack, verkligen!