måndag, juli 14, 2008

min fars hemland


"According to the Amnesty International’s recent report (2008), Iran is the only country in the world that still executes children and child offenders (those accused of committing an offense when they were under 18 years of age). In the past decade, the Iranian regime sentenced 177 child offenders to death, of which 34 executions have already taken place. Their ages ranged from 12 to 17 years."
jag ångrade mig pappa, jag vill inte åka till iran längre. jag förstår varför så många iranier lever i exil. iranier är passionerade, levadsglada, frihetsälskande naturvänner som sätter sina nära och kära framför allt annat i världen, de har en historia av fantastisk konst och litteratur och stora civilisationer - men allt detta kvävs av mullorna. det iranska folket är fångar under ett gäng mentalsjuka barnamördare, kvinnohatare och homofober med ideal som hör hemma under medeltiden och jag vill aldrig aldrig någonsin åka dit så länge det ser ut såhär. jag får ångest av att tänka på att min pappa levde i det här landet när han var liten.

5 kommentarer:

Anonym sa...

usch vilken hems bild ;S

A. sa...

ja, jag vet...

:'(

betryggande på något vis att det inte finns bilder på avrättade barn. de som hänger här är vuxna. som om det skulle vara bättre på något vis.

Anonym sa...

jag håller med dig så mycket! bra skrivet.. fyfan dem är helt sjuka dem där mullorna

Anonym sa...

jag är inte iranier men jag har varit i iran engång och tro mig det är inte alls samma sak som det står på medier tvärtom, okaaj ja håller med dig att dem har några hemska saker men tro mig om du reser dit du kommer inte ångra det. Man måste ju se det med sina egna ögon inte vad andra säger och du vet att man kan inte lita på medier upp till 100%;) ibland hittar dem på grejer bara för att visa att mellanöstern är skurkar eller nåt sånt medan västvärlden är mycket bättre. Jag kommer resa dit igen om typ en månad =)

A. sa...

jag förstår att vardagslivet inte är kantat av ond bråd död och brott mot mänskligheten. det är bara vetskapen om att det händer i ett min fars hemland som gör det så svårt.

men det är härligt att du gillar iran så mycket att du vill återvända. jag ska självklart åka dit jag med, känner dock inte att tiden är mogen ännu. men jag längtar.