lördag, januari 31, 2009

empire state


försöker knyta ihop min halvt galna, halvt fantastiska helg, genom att sätta upp håret i en stram knut och åka med en flaska rödtjut (tack bobo) till cajsa & emelie. igår skulle jag åkt till uppsala för att hänga med ani & gringa, men ALLA tågen var fullbokade. ännu en konfrontation med uppsalatrafiken som slutade i total besvikelse... tåg tuben hem till hässelby vårtgård, där hade en handfull grabbar öl och vin och whiskey i glasen och satt och sjöng fred åkerström-visor med mullrande basröster. den stunden var jag en lycklig människa.

det var då det ringde på dörren. det var grannen. och grannens kompis. två killar som närmar sig 30-strecket, svarta kläder, bockskägg, silver runt halsen, ärr i ansiktet, vit saliv i mungipan och vild ofokuserad blick. "shit" tänkte jag, men nisse sa "stig på".

när festen var slut hade grannen hunnit berätta om en odling i garderoben, en pedofil på smedsuddsbadet som fick smaka på hans knytnävar, en bästa väns dödsmisshandel, och en liten blandhundsvovve som inte fanns hemma hos honom längre. hans kompis, som han på 100% allvar kallade för "fittan", underhöll gänget med galna historier om alla konstiga grejer han trippade på när han var 13 bast. grannen ville dansa med mig hela tiden, han kramade mig som om jag vore hans mamma. han hade jättetorra händer, alldeles smuliga var de. hans näsa hade inget brosk kvar. det hade väl blivit bortsparkat efter någon djurgårdsmatch.

jag var livrädd hela tiden, fattade inte hur nisse hade kunnat tro att det var en bra idé att släppa in dem. men till nathan hade "fittan" sagt att han inte har känt sig såhär trygg på 13 år, att vi som dansade i lägenheten på 7:e våningen var som tagna ur en film. så surrealistiskt tyckte han att det var med ett gäng vänner som älskar varandra, tar hand om varandra och aldrig grälar. vi var som en idealbild som han inte trodde existerade och sen när jag hade fått höra det kände jag ett starkt behov av att verkligen KRAMA mina vänner, ORDENTLIGT. fan vad jag älskar er.

och ikväll får jag förhoppningsvis återvända till verkligheten.
blog comments powered by Disqus