onsdag, augusti 20, 2008

sjöbo

jag undrar hur det gick med debatten på "i mitt sverige"-bloggen. det kändes verkligen som att det sista jag skrev där skulle gå fram, att de inte skulle fortsätta slå sin skalle mot väggen och vägra acceptera att folk från muslimska länder också är folk, vanligt folk. jag skrev ett sånt oprovocerande inlägg jag kunde, i princip helt utan svordomar och påhopp. jag sträckte ut en hand, sa att jag håller med dem på vissa punkter (hederskulturen är t.ex. inte värd att bevara, det tycker både jag och de s.k. "fosterlandsvännerna"). men trots mitt fåniga lilla försök att bygga en bro, att lägga svordomarna åt sidan och att diskutera någorlunda fredligt, är stämningen fortfarande hätsk där; de är rabiata och förbannade och jävligt provocerade. "äcklade", av den nya kulturen som håller på att "ta över sverige". jag får nog ge upp. det var ju precis som jag trodde; såna som de tar inte åt sig argument från en sån som mig. det är ingen idé. man får samma resultat - oavsett om man svär, hånar och är otrevlig eller om man försöker upprätthålla nån slags vuxen diskussion. de har liksom bestämt sig för att hata dem för resten av livet.

och bara så ni vet; jag står för allt jag skriver här. även om fånigheter som smink och kattungar. jag har ofta många chanser att ändra mig och ta bort inlägg som är pinsamma, men jag låter faktiskt bli. det är roligare så.

4 kommentarer:

MOA sa...

Åh, jag gick in på bloggen och jag blev så förbannad att jag trodde blodet skulle börja koka. Vilka jävla kräk. De är fan tusen gånger värre än de som tillämpar hederskulturen och förtrycker kvinnor. Ja, det vågar jag bannemig påstå.

A. sa...

haha, oj, så långt vet jag inte om jag är beredd att sträcka mig. de kanske inte är VÄRRE än kvinnomördare, men de är definitivt lika dåliga. eller... det kanske inte går att jämföra de två. ruttna kräk är iallafall vad de är.

MOA sa...

Nej, okej då, jag kanske överdrev lite i stundens hetta. Jag blev bara så arg. Och jag önskar att jag, som du, kunde ta en diskussion med dessa människor, men jag är helt enkelt för dåligt påläst och inte så bra på att hålla nerverna i schack. Jag såg hur de gick till attack mot dig och jag ville bara kräkas.

A. sa...

jag ångrar på något sätt att jag överhuvudtaget gav mig in i den diskussionen. jag kommer aldrig kunna förändra deras synsätt, trots mina banala försök till att bygga en bro (efter att jag hade kallat dem för avskum typ, haha). mitt utbrott är bara en droppe kiss i havet, den är glömd nu. men jag hade verkligen också svårt att hålla mig i styr. min pojkvän nisse, som är den som skrivit under signaturen "anonym" var betydligt bättre på att inte låta ilskan skina igenom. man förlorar diskussionen om man erkänner känslor. det går inte att bli respekterad om man skriker och svär, även om det är precis det man känner...

fy fan. jag blev verkligen ledsen av dem. de ville bara trycka ner mig, inget annat.