statis-TICS

jag har precis skaffat en sån där liten besök-mätare som nu för statistik över alla som besöker den här sidan, och precis som med all annan statistik som gäller mig har jag blivit helt BESATT. filmtipset, last.fm, lingon, skivsamling.nu (för alla som var med på den tiden, haha), den där sociala tidslinjen på facebook, you name it! jag kan liksom sitta och stirra och ibland trycka på refresh-knappen, bara för att kunna stirra lite till. nu har jag iallafall sett att bloggen har haft 5 st (fem!) unika besökare den senaste timmen, en ända från wien, och även om jag har väldigt starka misstankar om vem det kan vara (cajsas pariskompis julia) så är det ändå rätt häftigt. jag kommer sitta här och stirra resten av söndagkvällen.

tidigare under kvällen hade jag och nisse en diskussion som föddes ur att vi bestämde oss för att beställa vår sista okynnespizza (till saken hör att vi har insett att vi inte kan beställa pizza varannan dag bara för att pizzerian ligger utanför porten). när nisse uttryckte att han ville beställa en calzone utbrast jag någonting i stil med "åh calzone! får jag smaka en bit då?". detta utrop åtföljdes direkt av ett föga roat ansiktsuttryck från nisses sida, ackompanjerat av en djup suck och ett nekande av min begäran. resten av konversationen förflöt ungefär exakt som den mellan phoebe och joey i vänner, i den legendariska scenen som annars går under smeknamnet "joey doesn't share food!".



fantabulous.