INOD*

ALLTSÅ JÄVLA... nu är det nån som har satt på "on a plain" med nirvana**. jag hatar människan så jävla mycket just nu. fatta tönten som sitter på sitt jävla dead end job 50 timmar i veckan och dricker folköl och lyssnar på nirvana, högt, så att alla hör.

*In Need Of Drink
** jag känner igen den för att jag lyssnade som fan på nirvana när jag var yngre. alltså ungefär 13-14 år. man lyssnar inte på nirvana när man är i 20-årsåldern, annat än om man youtubar efter några liter öl och blir fyllenostalgisk. jag är på det där humöret där jag inte ens kan skratta åt dem och tycka att de är mobbade low lives. jag blir bara arg på dem. för att de förstör min redan förjävliga dag.

JAG HATAR MÄNNISKOR

alltså jag är så JÄVLA trött på alla mobbade jävla soppmongon som ringer på kvällarna och vill bli kopplade typ enbart för att de inte orkar slå numret själva. vad fan vill man bli kopplad för egentligen, om man inte är "ute på stan" eller sitter bakom ratten?

alltså jag är egentligen fel person för det här jobbet. jag hatar folk. ja. jag HATAR dem verkligen. ni ska bara veta vilka jävla ynkliga jävla kärringar det är som ringer och piper med en röst svagare än en kaffefjärt och inte har hyfset att varken säga "hej" eller "tack". som om det är självklart att någon hjälper dem. eller de där jävla inavlade lantisäcklena som för ett samtal i en och samma ton och verkar vara så jävla efterblivna att de inte ens förstår sig på att förse sig med en penna när de ska ringa efter ett nummer. varje samtal ser ut ungefär såhär:

"äää annika olsson i burträskhhh" *andas tungt och mosigt*
"ja, okej. då ska vi se vad vi kan fiska fram här då" *melodisk, rent klingande svenska*
"mmmmmmh..."
"annika har både mobilnummer och hemnummer..." *väntar på initiativ*
"aaaaah..?"
"vilket vill du ha? har du papper och penna? eller vill du ha det på sms?"
"aaah"
"okej (vad fan vill han?)... jag läser väl upp det då. hennes mobilnummer är 070-123 45 67" *långsamt och metodiskt*
"mmmmmh... äääh vänta va saru? 070...? och sen?"
"123 45 67"
"vänta ja måste ha en pänna"
"okej" *orkar inte*
"aaaah. okäj."
"070-123 45 67" *jättetydligt och långsamt så att sepet fattar*
"ring dä"
"okej... VA?" *tappar snart fattningen*
"ring upp dä numrä"
"vad menar du? vill du att jag ska koppla dig?"
"aaaah" *andas tungt och verkar vara helt oblivious om vad han utstrålar*

jag är verkligen så jävla jävla trött på alla dessa människodjur! jag önskar att man som nummerupplysare kunde kräva följande av folk: var alert, ha en penna, och tacka för hjälpen. det kan tyckas vara uppenbart. självklart. vanligt hyfs och vett. men för många är det inte det. de vill ha ALLT serverat för sig. även sånt de kan göra själva utan minsta ansträngning, utan minsta kostnad. bröstvårtan i munnen genom hela livet. alla andra gör allt åt dem. nummerupplysningen är ett bra exempel för att illustrera hur såna här människors kontakt med andra ser ut.

jag har inte varit trevlig mot en enda kund idag. jag har inte varit otrevlig alls, bara kort och saklig och inte sagt hejdå eller tack. tackar de inte mig ska de fan inte ha ett tag själva. skulle känna mig så himla fnaskig på något sätt. krälar omkring som en ryggradslös tjänare och spyr ur sig trevligheter till bönder som inte har vett nog att ta emot det som människor. men jag har inte varit otrevlig. men känner inte att jag KAN vara otrevlig, det skulle bara drabba mina chefer och de är väldigt snälla. jag gillar dem så jag vill inte sabba för dem på nåt sätt.

ja, jag vill bara döda någon. eller säga något elakt och skratta åt dem. det skulle kännas nästan lika bra.

tjejen som har en kamera för 20 000 kr

krisatomic igen.

sa jag inte det?

well whaddya know. jag kom visst iväg till jobbet ändå...

och den här nyheten glädjer mig något enormt. jörg haider VAR berusad när han körde ihjäl sig. han var KRAFTIGT berusad. precis som jag sa.

"Haider körde kraftigt berusad
Den österrikiske högerpolitikern Jörg Haider var kraftigt berusad, med 1,8 promille i blodet, när han körde ihjäl sig på väg hem från en nattklubb för en vecka sedan. Det är drygt tre gånger mer än tillåten alkoholhalt.

Det sade Haiders efterträdare Stefan Petzer, som nu leder partiet Förbundet för Österrikes framtid (BZÖ), på onsdagen.

Haider körde i 140 kilometer i timmen på en 70-väg när olyckan inträffade."

ni som skrev så jävla otrevliga kommentarer i mitt föregående inlägg om detta kan ju skita på er. var inte så jävla snabba med att avfärda folk som idioter innan ni själva är säkra på att ni har rätt. fy fan.

kontemplerar

jag överväger seriöst att skolka från jobbet idag också. jag har så svårt att se mig själv där idag. jag har svårt att se mig själv någon annanstans än hemma i soffan just idag. allting står bara stilla. jag vet inte om jag har råd att vara hemma bara. jag får väl jobba igen det i slutet av månaden.

fast å andra sidan känner jag mig klen. svajig som ett grässtrå. minsta lilla olust och jag ger vika. så får det inte vara. måste visa chefen att man är pålitlig. jag har en halvtimme på mig att ta mig i kragen och åka iväg.

antony

Hope there's someone
Who'll take care of me
When I die, will I go

Hope there's someone
Who'll set my heart free
Nice to hold when I'm tired

There's a ghost on the horizon
When I go to bed
How can I fall asleep at night
How will I rest my head

Oh I'm scared of the middle place
Between light and nowhere
I don't want to be the one
Left in there, left in there

There's a man on the horizon
Wish that I'd go to bed
If I fall to his feet tonight
Will allow rest my head

So here's hoping I will not drown
Or paralyze in light
And godsend I don't want to go
To the seal's watershed




allt bara rinner av. jag köpte detox-te för att kroppen skulle må bättre men det enda som avgiftats hittills är mitt hjärta. jag känner mig som en urvriden trasa.

antony and the johnsons bäddar in mig i ett svalt mörker, fan vad härligt ändå. ibland mår man, fast det inte märks utåt. är så sjukt uttråkad på jobbet bara. är rastlös innan jag ens kommit dit. restless legs. nervös för ingenting. kvinnans lott? antingen är man en bitterkärring, en naiv dörrmatta eller en heartbroken hysterika. jag kan inte bestämma mig för vem jag själv är.

i never really cared until i met you

okej. hur många gånger har jag lagt upp en mp3-spelare här förut? jag har tappat räkningen. här är en ny iallafall. ännu en gång. den är rätt fin. lyssna om du vill.

i vanliga fall kommer den ligga längst ner i högerspalten. alltså haha jag hoppas verkligen att folk kommer lyssna. annars blir jag stört irriterad.

L is for the way you look at me

jag sitter här och reminiscar på morgonkvisten. har inte direkt någon anledning att vara uppe såhär dags men ibland blir det så ändå. har hunnit lägga ansiktsmask and stuff. det stramade som fan men nu känns det bra. jag bläddrade omkring i mina bildmappar efter bilder på ebba, jag har så löjligt få och de flesta är fyllebilder, haha, som på de flesta andra också (använder mest kameran på fyllan. varför?), så jag vet inte vad jag kan lägga upp här. men jag hittade den där högen med jättefina bilder som tove tog när jag hade inflyttningsfest i min första egna lägenhet. den låg på öfvre östermalm och to this day förstår jag inte riktigt hur jag kunde ha sån tur. den bara ramlade ner i knät på mig. i ett halvår låg den där, sen var jag tvungen att flytta.

det där är hon. ebba. tjusig eller vad?

och här kommer resten av bilderna:

(den här har hon gjort en tavla av. titta här.)












good times!

mina vänner har sett dessa bilder tusen gånger redan, och blir säkert uttråkade av inlägg som detta. men jag säger som prince en gång sa: THERE IS JOY IN REPETITION. THERE IS JOY IN REPETITION. THERE IS JOY IN REPETITION.