you're the one for me, fatty

störst, bäst och vackrast

jag utlovade någon slags recension eller nåt på min nya mobil, nokia E71. men mina känslor är alldeles för starka för att jag ska kunna författa någon slags saklig recension där jag noga och utförligt beskriver denna lilla mackapärens för- och nackdelar så det kommer att bli något slarvigt hafsjobb till recension. men kontentan är: nokia E71 är störst, bäst och vackrast. ^______^

jag gör gladeligen gratis reklam för nokia för det förtjänar man när man har gjort något alldeles speciellt. alla ba "ooh har du en blackberry?" och ja ba "NEEJ! *how dare you* det är nokia E71". jag vet ingenting om blackberryn men jag vet att detta är en liten pryl som gjort min vardag komplett. allt som har varit fel med alla mina andra telefoner har E71 gjort rätt. *rimmar*

nej, men faktiskt. jag har nog aldrig varit så nöjd med ett köp som nu. jag hoppas att vi kommer följas åt länge. jag hade ju ursprungligen tänkt ha den i vitt, men den ser fan lite plastig ut. först tyckte jag att den svarta såg lite för *bizniz* ut, men jag har ändrat åsikt.

nokia E71 har vunnit massa priser och score:at högsta betyg i väldigt många tester och recensioner i branschtidningar och sådär, "de lärde" är rörande överens om att detta är en outstanding produkt. men man ska inte lägga alltför stor vikt vid vad de lärde tvista om, det viktiga är ju den lilla människan, right? det viktiga är vad vanligt folk tycker. och jag är ett väldigt vanligt folk och jag tycker såhär:

det finns så otroligt många fördelar och finesser som jag kan rejva om hur länge som helst, men jag drar några av de bästa lite snabbt.

den absolut största fördelen är tangentbordet. jag har utvecklat ett intensivt hat mot det där klassiska mobiltangentbordet och jag hatar att skriva sms, det var lite därför jag fick upp ögonen för såna här bizniz-mobiler med s.k. "qwerty-tangentbord", som det så fantasifullt heter... tss.

en annan grym grej är passningstiden. den har helt absurt bra batteritid. den kan hålla sig vaken i 17 dygn utan att man laddar den, hur överjävla bra är inte det? då får man iofs inte hålla på och surfa och lyssna på musik och fota och sådär. but still. grym batteritid.

kameran. grym. 3,2 megapixel med en habil blixt!! jag är asnöjd. hade inga som helst förväntningar på kameran eftersom bizniz-mobiler inte riktigt jobbar så. men den här jobbar på alla möjliga sätt!

mp3-spelaren. grym. har fyllt ett 2 gb minneskort och den hämtar in skivomslag och annat bildmaterial, precis som en ipod. stiligt.

programvaran och operativsystemet. grymt. det heter symbian och är helt jävla seamless, som en dator. bildgalleriet är t.ex. något som ofta orsakar en del irritation hos andra mobilanvändare för att det går så förbannat långsamt att bläddra bland fotona. men här är det ingen fördröjning att tala om. sen så finns det en massa roliga program man kan tanka till mobilen. typ något som heter sports tracker, som är typ en träningsdagbok med extra allt. den spårar dig med hjälp av satelliter och räknar ut sträcka och medelhastighet, lägger in joggingturen på en karta, och - om man är lagd åt det hållet - så kan man jämföra sina egna träningsresultat med andra sports tracker-användare i ens närområde. (jag hittade typ 14 stycken i hässelby/vällingby-området, som hade varit ute och joggat med sin mobil, och så såg jag hur långt de hade sprungit, vilka låtar de hade lyssnat på, deras maxpuls 'n' stuff like that! haha HELL-O STOREBROR. nej men serre, man blir ju såklart tillfrågad om huruvida man vill att ens träning ska vara tillgänglig för typ alla nokiaanvändare på deras hemsida. användbart och kul för den som tränar, eller bara en som är elektronikbög, som jag.)

webbläsaren (som jag iofs inte vågat använda så mkt ännu p.g.a. det kostar 15 kr/mbit med comviq kompis, ska köpa till "datapaketet", då får man 200 mbit för 29 kr/mån. helt sjukt stor skillnad) är verkligen smooth och väldigt snabb. jag har fortfarande lite svårt att smälta att det kan gå så snabbt, och samtidigt se så bra ut, att surfa i en mobiltelefon.

det känns iofs som om man inte ens kan kalla det här för en telefon. dess primära funktion är liksom inte att ringa telefonsamtal längre. *den är så mycket mer*

ja, nej jag vet inte. den är som en kompis nästan. hahah. och som den pessimistiskt lagda människa jag är har jag redan hunnit fundera på vad som händer om jag förlorar den på något sätt. ifall den blir stulen, borttappad eller går sönder... och jag kan bara konstatera att den här prylen är den enda som skulle göra mig seriöst asledsen ifall den gick förlorad.

there's a new kid in town...

oh sweet baby jesus!

cannot... resist... the urge... AGGGGHH..! umpfh.

alltså. problemet är ju litegrann att det går att komma undan rätt billigt om man nytecknar ett kompis-abonnemang hos tele2. kontant kostar den strax över 4000 kr, men med nyteckning + 150 spänn i förhöjd månadsavgift, som delbetalning liksom, så kostar den 1024 kr kontant. och det är faktiskt överkomligt. lite FÖR överkomligt. i såna här situationer är jag lite rädd för mig själv, för jag vet att det verkligen finns en risk för att jag slår till utan att tänka efter...

*hallelujah*

*fäller glädjetår*

så. jävla. snygg.

det här med att innerligt önska att man var nöjd med sin telefon för att den är så jävla snygg, när den i själva verket är väldigt jobbig

nokia N85! hell-o gorgeous! så jävla FRESH!! jag är väldigt svag för småelektronik; kameror, mobiltelefoner, mp3-spelare... de designas ofta på ett vis som tilltalar mig otroligt mycket. ju mer glansiga ytor och rena linjer, desto bättre.

jag köpte en LG shine i våras, efter att ha suttit och älskat den till döds i typ ett år, men jävla tbh.se skickade fel färg. de hade inte kvar den silvriga, utan jag fick en "titanium black", som betyder mörkgrå, så min kärlekssaga med LG shine började inte helt perfekt. sen visade det sig att det fanns en massa andra grejer som skulle komma att störa mig väldigt, väldigt mycket:

* den inbyggda mp3-spelaren inte kan använda sig av det externa minnet på 2 GB som jag köpte till just för att ha musik på. helt värdelöst. man måste lägga in låtarna på mobilens inbyggda minne, som är typ 50 MB; skrattretande! jag snackar alltså typ 7-8 mp3-filer. kanske några fler. men långt ifrån så många som jag hade för avsikt att ha från början. det här är den allra största nackdelen.

* vibrationssignalen är extremt svag, och därtill är maxvolymen väldigt låg för att vara maxvolym, så jag missar väldigt många samtal. ibland är mobilen ljudlös, trots att den inte är inställd på det. helt stört irriterande.

* jag kan inte ändra min mobilsignal! om jag vill ha en annan signal än "default" så måste jag ställa in den som personlig signal på en kontakt i telefonboken, jag kan inte bara brassa den på allihopa direkt, som man gör med alla andra telefoner. misstänkte först att det var något fel på just min telefon, men sen så har jag hört den signalen från andra LG-telefoner i tunnelbanan, och när ägaren har tagit upp den för att svara har jag sett att denne också har en LG shine så antagligen har det inte gått att byta signal på den heller.

* skärmen blir repig väldigt lätt. den är så himla snygg och clean i början, men nu ser det ut som om den har gått i närkamp med en tuss svinto. jättetrist.

* den kan inte längre ansluta till minneskortet. jag försöker föra över bilder till datorn men den strejkar. tur att nisse en gång skaffade sig en kortläsare. annars hade jag känt mig ännu mer blåst.

* den hänger sig ibland under ett inkommande samtal. signalerna går fram, för den som ringer låter det bara som att jag inte svarar, men i själva verket sitter jag och försöker trycka på den gröna luren, utan att mobilen reagerar. när det har slutat ringa måste jag starta om den.

det finns egentligen ännu fler saker som inte funkar som de ska, men jag tycker att de där var viktigast. eller störigast. man kan sammanfatta LG shine med tre ord: snygg men dum. jag längtar efter lite funktionalitet. är det verkligen så svårt att få ihop en pålitlig telefon i ett snyggt skal? jag minns att jag var missnöjd med min förra LG-telefon också, LG U880. den behöll jag i typ ett halvår, blev så jävla trött på den att jag praktiskt taget SKÄNKTE bort den. har fattat nu att det här företaget inte är nåt att ha om man vill ha en mobil som funkar, så jag har börjat spana lite smått efter annat. jag är konstigt nog inte det minsta intresserad av en iphone. snarare typ nokia isåfall. som den där rasande vackra lilla varelsen högst upp i inlägget. nokia N85. går loss på en sisådär 4000 kr. det kommer aldrig bli vi.

haha förresten så är det så himla skönt att jag går omkring och dreglar efter teknik för 4000 kr istället för att lägga in bilder på random christian louboutins och ba "vill haaaa". jag är faktiskt jävligt nöjd med det.

honey, that's what i want

jag kommer köpa en rosa 8 GB ipod nano vare sig jag kan eller inte... varje månad blir jag besatt av en ny elektronikpryl. ska försöka lägga undan lite så jag inte får värsta svarta hålet i plånkan och blir tvungen att låta nisse ta över ännu fler matkvitton.. haha.

be mine LG Shine

ah förresten! jag har beställt den väl genomtjatade mobilen nu! hohohhihi!

make me glow glow glow glow

det är officiellt. jag är liksom besatt av den här telefonen. jag KAN inte föreställa mig något annat materiellt som kan skänka mig lika stort behag som LG Shine. jag är egentligen skeptisk inför det här med att bygga en hype kring en pryl, men nu rår jag inte för det. jag kommer aldrig skriva ett hjärndött "vill haaaaa" i samband med att jag ojar mig över en fin pryl, men i grunden handlar ju det här inlägget om samma sak som det jag försöker undvika. jag stötte iallafall på LG Shine första gången för typ ett år sen, greps även då av en andlös beundran, jag blev hänförd. borstad aluminium... yum! lyckades slå bort impulserna, den var alldeles för dyr då. men nu, ett år senare, har priset gått ner tillräckligt mycket för att jag ska kunna ge den till mig själv i födelsedagspresent.

i slutet av nästa vecka är den min. min min min. bara min.