mitt sista samtal igår kom från andra sidan livet. det var en gravt alkoholiserad man i 50-årsåldern som grät och sa till mig att jag är den sista som pratar med honom i detta liv.
"jag kommer dö nu", sa han. han grät och grät och sa att idag var den lyckligaste dagen han upplevt på många år; han hade nämligen fått beskedet om att han har cancer.
"nu blir det ett slut för mig med". han hade försökt ta livet av sig många gånger förut, men av någon anledning lever han fortfarande. sen fick han mig att dyrt och heligt lova att aldrig bli förälskad i en missbrukare.
"om du kärar ner dig i en pundare är det bara att glömma det på en gång. glöm det bara. han kommer aldrig ge något tillbaks. han är ett kräk och förtjänar att bli spottad på". hur kan man hata sig själv så mycket? jag frågade vad han hette, och han svarade bo, och varje gång jag kallade honom vid namn sa han att
"det är så fint att du kallar mig för det min mamma döpte mig till". vi pratade i säkert en halvtimme, och jag gick från jobbet med ett blytungt hjärta. kan inte riktigt sluta tänka på honom.
åkte hem tillsammans med thomas och nisse, de hade planer på att laga middag. det blev hemlagad pizza. och en massa massa annat. det kändes bra efter bosses dödslängtan.
upptäckte förresten att jag hade några bilder från togafesten på min kamera. har inget minne av att ha använt den. men här är iaf den bästa:
och nu imorse var det nån rolig gubbe som ville ha numret till lotta engberg. jag ba "eh jag tror att hon har hemligt nummer". och så var det nån liten tjej som ville ha miley cyrus mailadress? niggah plz!
