jag - blåögd, naiv och fortfarande kär

gah. vilken dag. en handfull gelégrodor på festivalkontoret blev min middag, den hemliga filmen var bra och det känns töntigt att inte säga vad den hette, men de kanske hittar hit och blir arga om jag struntat i vad de sagt. har iaf lämnat en liten ledtråd i en av rubrikerna till de nyare inläggen. nåt att spåna på för den som inte har något bättre för sig!

kom hem till ett sällskap av några oborstade karlar som satt i soffan och tittade på teve. vi hamnade till slut framför det svenska relationsdramat mamma, pappa, barn, med sveriges svar på harrison ford - torkel petersson (d.v.s. en träig man som aldrig ler. har ni någonsin sett harrison ford le ett övertygande leende? nej, just det. torkel gör inte heller det.) och superspättan maria bonnevie, fy fan vilken snygg kvinna. iallafall så är inte detta poängen med just denna utsvävning. poängen med denna utsvävning är att en av de förutnämnda oborstade karlarna som satt i soffan ikväll, kände att det var lämpligt att kläcka ur sig en grej som "jag är 100% säker på att ni inte kommer vara tillsammans när ni är 45", apropå vissa händelser i filmen, syftandes på mig och min älskade nisse. när resten av sällskapet motsatte sig detta fullständigt känslolösa yttrande fortsatte han med "vaddå, hade ni tänkt att ni skulle typ åldras ihop eller?", med en lika delar hånfull som skeptisk ton.

jag kan förstå att man kan tycka att jag är naiv som blir förolämpad av något sådant, men jag utgår på något vis ifrån att det fan inte är någon annans sak om huruvida vi tror att vi kommer åldras ihop eller inte, och framförallt så är folks stadiga förhållanden fan inget man spekulerar om öppet, inför andra och i synnerhet inte inför paret själva. fräckheten! jag vet inte hur jag känner. ska jag vara besvärad över att vissa uppenbarligen går omkring och undrar hur länge vi ska vara ihop egentligen, eller ska jag bara avfärda kommentaren som en yttring av bitterhet, kanske avundsjuka? jag vet inte. jag vet bara att det sög fett hårt att få höra något sådant. kände mig ledsen hela kvällen efter det men orkade inte sitta och gnälla över det för nisse, jag gnäller alltid känns det som. sen satte jag mig vid datorn och fick läsa en kommentar till inlägget om att jag aldrig har varit med i någons länklista förrän nu:

masha sa...

haha du är ju med på MIN, hobag!1!

och det gjorde helt enkelt min kväll. such a little thing makes such a big difference, som gamle morrissey en gång sjöng.

queen of pop

jag längtar tills jag slutar, för efter jobbet ska jag gå på volontärvisning på filmfestivalens kontor. gratis film! förhandsvisning! allt sånt. så mycket pepp! tyvärr får jag inte tala om vilken film jag ska se för det är hemligt! hahaha. måste erkänna att det ökar peppen litegrann!

det finns hopp

det är så otroligt betryggande och hoppingivande att läsa såna här intervjuer, med helt vanliga amerikanska familjer som har hjärtat på rätta stället och vägrar låta george w. bush representera dem. de inser att resten av världen måste tro att de är dumma i huvudet, vilket är lätt hänt med tanke på de senaste 8 åren. det går inte att nog understryka hur viktigt det är att såna här amerikaner också får komma till tals, annars förlorar vi allt hopp om världens framtid. för hur sjukt det än är, så känns det ju som att allas framtid vilar i amerikanernas händer.

den här familjen framstår som mer empatiska och insiktsfulla än många andra amerikaner jag läst om eller sett på teve i liknande sammanhang. det är ju tyvärr alltid alla efterblivna rednecks som visas nuförtiden, men familjen fox-pinkowitz i denver säger såhär:

– Men det sätt som vi har presenterats de senaste åtta åren i världen kan få mig att skämmas. Den bild av amerikaner som George W Bush förmedlar representerar inte mig och inte mina vänner, säger Susan.

Hur kände ni när Bush blev omvald för fyra år sedan?

– Total matthet och faktiskt ren sorg. Jag ringde till mina vänner i Europa och skrek förlåt.

my daddy was a bankrobber

aha! nu fattar jag varför tunnelbanan inte stannade vid östermalmstorg imorse; det var ett bankrån på nybrogatan! tågföraren sa i högtalarna att han inte får stanna vid östermalmstorg på order av polisen, och alla i vagnen utbytte blickar och började mumla lite upphetsat... haha åh, uttråkade människor.

"en främling är en vän du inte ännu lärt känna" - right

igår när jag satt och snörvlade i godan ro på tunnelbanan började en vilt främmande man att samtala med mig. det var inte hotfullt eller snuskigt eller något sådant, det var ett helt oskyldigt och rätt trist samtal om ditten och datten - men trots det kände jag mig så obekväm att jag var tvungen att ljuga för honom och säga att jag ska gå av vid brommaplan, fast det är typ halvvägs dit jag ska egentligen. sen fick jag vänta in ett nytt tåg... varför gör jag så? det var visserligen inte ett särskilt givande samtal, det inleddes med att mannen frågade varför min väska är vänd ut-och-in. det är en helt vanlig svart tygpåse som delades ut som promopryl från mulberry på london fashion week, men jag har inget med det att göra och dessutom står det både "CANON" och "LONDON FASHION WEEK" och "MULBERRY" med jättestora bokstäver. känner inte att jag har någon lust att göra reklam om jag inte får betalt, så därför vänder jag den ut och in, så att bara folk med spegelvänd syn kan läsa (d.v.s. ingen). och nej, jag HAR ingen annan väska för tillfället.

sen påpekade han att jag bara klär mig i svart, och det stämmer för det mesta, och så började vi prata om hur det kommer sig att skandinaviskt mode alltid går i svart, brunt och grått (hur ofta undrar man det egentligen? varenda jävla dag kanske, när man ser alla svenska zombies i sina välskräddade svarta, bruna och gråa kostymer)... samtalet fortsatte med att han frågade mig vad som "gäller i höst", haha, jag tycker inte att jag ser ut som en som bryr sig om vad som "gäller". jag ger verkligen blanka FAN i vad som "gäller". det som "gäller" är det jag gillar att ha på mig. trender är bland det mest skrattretande som finns. följer man trender medvetet har man ingen ryggrad.

ja, hursomhelst, vidare så fortsatte samtalet in på tonårspunkare och sen pratade vi om dagis och 6-årsverksamhet och skola och sen tröttnade jag. jag kunde inte relatera till den här personen överhuvudtaget. han var en helt vanlig, totalt intetsägande brommafarsa med gamla acneärr och det vildaste han verkade kunna tänka sig var att ha en röd skjorta under sin beiga kavaj. de som satt bredvid oss fattade att vi inte kände varandra och blev nästan provocerade av att två främlingar kan ha ett sånt långt samtal med varandra som inte verkar handla om någonting alls, speciellt när den ena av dem tydligt visade att hon vill vara för sig själv... även när vi fick slut på saker att prata om insisterade han på att fortsätta prata om något annat ämne, lika ointressant som det föregående. de tyckte helt klart synd om mig.

jag blev minst sagt obekväm, och otroligt irriterad av att han hela tiden kommenterade mitt utseende på olika sätt; min väska, mina svarta kläder, mitt nagellack ("det skimrar lite, är det genomskinligt med glitter eller?" - herregud vilken idiotisk fråga), att jag hade en fin hårfärg... jag vet att det är stört att bli irriterad av en komplimang, men den var verkligen fejkad, något han sa bara för att hålla mig kvar i samtalet. till slut hade det gått så lång tid att jag helt enkelt övergav det sjunkande skeppet, och jag har insett att det är konstigt att gå omkring med en tygpåse som helt uppenbart är vänd ut-och-in, och det gör bara att jag längtar ännu mer till löning. jag ska köpa en ny väska som jag ska ha vänd åt rätt håll, så att ointressanta främlingar slipper fråga.

rick owens schmick schmowens

RICK OWENS HAHAHAHAH! fuck no alltså. vad är det där för jävla skor? det är rehab och ett riktigt jobb som gäller för dig, lilla gubben. du verkar passa bättre på en bilskrot, eller ett slakteri.

höst

god morgon önskar jag från ett västerort höljt i dimma. vi syns på andra sidan!

ps. jag upptäckte att den här snäckan har lagt till mig i sin länklista, så himla smickrande! jag har aldrig varit med i någons länklista förut! det måste ju betyda att jag inte är dum i hela huvudet.