igår var jag och hälsade på min enlungade bror. han var sängliggande, blek och tärd och han såg verkligen sjuk ut i sin gröna morgonrock som hängde som en tältduk runt hans långa skrangliga uppenbarelse. vi åt middag med mamma, hon hade grillat kyckling och vi snackade om heath ledger och walk the line och hans fastopererade dosa som han har på bröstet. när han försökte ta djupa andetag, som läkaren har sagt åt honom att göra, grimaserade han av smärta och det rosslade och bubblade ur den lilla dosan. jag tittade fascinerat på den, skämtade lite okänsligt om den vitgula sörjan som skvalpade omkring däri. det var vätska som hade pumpats ut från lungan och blandats upp med blod. jag höll liksom masken för det räcker med att mamma och pappa börjar gråta så fort de ser honom, han pallar väl inte trösta folk hela tiden när han är den som behöver bli ompysslad.
efter maten kollade vi på teve och satt och pratade, käkade den överblivna chokladkakan från min s.k. lunch som illustreras i föregående inlägg. sen gick jag ut i hallen för att klä på mig och stod och där och pratade med mamma ett tag och efter en stund kom han ut och sa med ett uppspelt leende att det är dubbelavsnitt av cops och sen kommer scrubs. han såg så peppad ut över att jag var där och det stack som en kniv, jag ville så jävla gärna stanna kvar och bara slappa i soffan med min lillebrorsa, men det gick inte för mitt jobb slukar allt. som vanligt har jag lovat för mycket, mer än vad jag har ork, tid och lust för. men jag gick, jag var verkligen tvungen, och så fort jag kom ut på gatan kom tårarna. jag grinade som ett barn och var tvungen att sätta mig ner i en port för att lugna mig. jag blev helt överväldigad av känslan av oro, sorg och gränslös kärlek. det var så jävla tungt att se mitt spralliga yrväder till brorsa ligga i soffan och kippa efter andan av smärta. hur kan någon så starkt och levande bli så svag och förkrympt? han är ju helt frisk. men det var den där stunden där man inser styrkan av ett blodsband. jag kan gå i döden för min bror och jag såg i hans ögon att han vet om det.
