azur och ockra

ni lär väl vara trötta på bilder på vår utsikt nu. och jag är trött på ben & jerry's, för jag åt hela burken. själv.

nypressat

ja ba: *sugen på apelsinjuice*

nisse ba: *går ner till ica och köper 2 liter brämhults*

so all may eat

hittade just världens finaste grej på internet. det finns en ekologisk restaurang i denver, colorado som heter the SAME café (So All May Eat), där matgästerna själva avgör vad de vill betala. de har inga fasta priser på menyn, utan man lägger pengarna i ett kuvert och pengarna räknas inte förrän man gått därifrån. har man inga pengar alls får man betala tillbaka genom att jobba i restaurangen i en timme. det är förvånansvärt få som utnyttjar detta, den genomsnittliga notan ligger på 3 dollar, och restaurangens egna kostnader per serverad måltid är 2 dollar i genomsnitt. det är med andra ord en perfekt symbios. läs här.

jag, nisse och vårt gemensamma missbruk av allt som är ohälsosamt

6:14pm Annahita

yo yo baby-o
vahender?

6:14pm Nils

sitter på jobbet och trälar..har två pavor rött med våra namn på..

6:15pm Annahita

oj wow!
varför dä?

6:15pm Nils

varför?!

6:16pm Annahita

haha ok, dum fråga. men jag menar, är det nån spechul ockashun eller bara för kul?

6:16pm Nils

for the fylla!

6:16pm Annahita

gotta love the fylla! the fylla, jerry! the fylla!

6:17pm Nils

tio i åtta ska du gå ner och köpa pizza!
and there's no two ways about it

6:17pm Annahita

åh. lindberg. jag älskar dig.

JUST GIMME SOME TRUTH!!!

jag har precis börjat läsa den hemlige kocken av mats-eric nilsson. den är en kalldusch. jag kastas mellan känslor av ilska, hopplöshet, frustration och ren sorg, över att allt man äter är falskt, och allt som är äkta inte finns längre. sorg? ja, sorg! jag kan känna intensiv sorg när jag tänker på fina saker som försvunnit med under årens lopp (klarakvarteren, persepolis, riktiga äpplen), och speciellt när det kommer till mat. jag älskar mat. men att nästan allt man köper i livsmedelsbutiken idag är HÅRT processade industriprodukter känns nästan som en våldtäkt. okej, våldtäkt är ett starkt ord. men jag känner mig lurad, och lite smutsig, för att jag i princip är matjättarnas slav eftersom att jag inte har något val; jag har ju inte råd att handla all min mat på cajsa warg (som enligt författaren är sveriges bästa matbutik i detta avseende). livsmedelstillverkarna spjälkar, fräter, bleker och injicerar vår mat med så jävla mycket skit, och så förpackas det i fina förpackningar som ger ett genuint intryck. familjen dafgård t.ex, påstod att receptet på mormor jennys kåldolmar inte har förändrats sen hon stod vid grytorna för 80 år sedan. att man kan påstå en sådan sak om en produkt som innehåller 67 ingredienser, bl.a. E233, E471, E450, E300, E304, E211 och smörarom är helt bortom mig. mormor jennys kåldolmar har alltså inte varit i närheten av riktigt smör, bara injicerats med en kemikalie som smakar som smör.

den största sorgen som den här boken hittills har gett mig är dock balsamvinägern. jag trodde inte att mitt kök kunde kännas komplett utan en flaska balsamvinäger, men jag måste tänka om, för det är i princip en helt påhittad produkt. den man köper i affären är helt vanlig vinäger, blandad med druvmust och färgad med brun karamellfärg. äkta balsamvinäger, som alltså inte är en häxbrygd av olika billiga ingredienser och kosmetiska ämnen för att maskera den låga kvaliteten, kostar 700 kr och uppåt för 100 ml. då får man med en pipett, för korrekt dosering, som förhindrar att ljuvliga droppar slösas i onödan.

en annan skön grej är skinka. tack och lov så äter jag typ aldrig skinka, men det är inte mindre illa för det; den vanligaste formen av skinka är "sammanpressade slamsor av tvivelaktig köttråvara med en i efterhand ditklistrad fettrand, för att efterlikna riktig skinka". med just skinka har fusket gått såpass långt att man uttryckligen måste skriva att man INTE har manipulerat köttråvaran på nåt sätt. då kallas det "helmuskelskinka". låter äckligt men det är alltså det man ska leta efter om man vill ha en skinka som liknar något som kan kallas "äkta". det man ska akta sig för, om man bryr sig överhuvudtaget, är "presskinka".

det finns dock en hake med all denna strävan efter det som är Äkta. och det är att de som faktiskt har upplevt mat som är oförfalskad är en utdöende art. de allra flesta svenskarna är uppfödda på förfalskad och manipulerad skit, och majoriteten av oss skulle inte ha vett nog att uppskatta det som är på riktigt eftersom vi upplever det som såpass annorlunda att vi inte ens gillar det. om t.ex. fanta FAKTISKT skulle innehålla juice av riktiga apelsiner skulle ingen dricka fanta längre. om pistageglass inte skulle färgas illgrön av gammalt jävla spenatextrakt skulle vi tycka att den ser lite dassig ut, för vi vet inte hur pistageglass EGENTLIGEN ser ut. och vi vet inte hur vanilj EGENTLIGEN smakar, för nästan alla produkter som ska smaka vanilj får sin smak av det billigare vanillinet (eller rättare sagt metylvanillin, som antingen utvinns ur multnande granstockar eller petrokemisk olja - NICE!!), och det är mycket mer förlåtande, lättsmält och helt enkelt mer söt, än äkta vaniljstång. vi FÖREDRAR det kemiska framför det naturliga, för vi har inte upplevt något annat. jag får kalla kårar av att tänka på det här. alla konsumenter är uppfostrade till smakslavar som ska uppskatta det som är billigast att producera. vi kan liksom inte skilja på äkta och falskt.

egentligen kan man ju säga att "om det smakar bra och inte är skadligt så är det okej" - javisst! i grunden är ju det ett hållbart argument. däremot är det helt åt helvete att livsmedelsjättarna köper in de absolut billigaste råvarorna av den absolut lägsta kvaliten, och därtill köper tonvis med tveksamma kemiska tillsatser för att dölja alla bristerna hos den färdiga produkten. de maximerar sin profit genom att sälja något som är skitbilligt att tillverka, men som säljs som något "traditionellt recept" eller "gammaldags", för kanske 30-40 ggr produktionskostnaden.

men varför blir jag så chockad? varför bryr jag mig överhuvudtaget? jag är helt på det klara med att det ligger i storföretagets natur att vara vilseledande och manipulativ, och företag med mer humana filosofier har inte möjlighet att utvecklas, eller överlever helt enkelt inte. men ändå kan jag inte låta bli att känna mig kvävd och handlingsförlamad; konsumenten är aldrig fredad. det finns alltid någon, någonstans, med en stor näsa, som vet... eller vänta... *ofrivilligt smithscitat* jag menar, det finns alltid någon som vill åt mina pengar, utan att ge mig my moneys' worth i utbyte. ska man sälja mormor jennys kåldolmar ska man fan inte ta 35 kr eller vad fan de nu kostar, när produkten i sig är värd mindre än 10 kr. *thank you capitalism*

<3

min frukost

honungsmelon, vindruvor, kiwi och blodgrape. en rödgrön röra, för att citera calle bildt. hehe. känns så _JÄVLA_bra. frukten alltså. inte carl bildt.

sweet tooth annie

behold

the glorious hemmabakade fredagspizza:

istället för mat?

i gårdagens goodie bag fanns en sån där. en naturdiet-smoothie, som tydligen ska kunna ersätta en måltid. är det verkligen möjligt? kan det vara hälsosamt? vilken måltid ska man ersätta? blir man mätt? är det gott? frågorna är många. jag skulle aldrig börja ersätta måltider med en liten jävla svindyr färdigblandad dryck. självföraktet man måste känna, för att utsätta sig för sånt alltså. det borde inte ens vara ett alternativ egentligen, är det verkligen svårt att laga väldigt smal mat? det borde gå att bli mätt på en tallrik riktig mat på under 200 kcal. det är bara att ställa sig och ångkoka broccoli och blomkål. åhh. hur lat får man bli?

en sån här åt jag till lunch:

it did NOT sit well, mina damer och herrar. it did _NOT_ sit well. >___<

take me to your leader

haha hatar ordet "vardagslyx"

jag är så "vardagslyxig" just nu att jag vill spy litegrann på mig själv. har melon i fruktsalladen. hur fånigt är inte det? hallon/ananassmothie, kladdkaka och fruktsallad, är fullt dugliga vardagslyxer var för sig. men jag måste ha allt på en gång.

I LOVE YOU I LOVE YOU I LOVE YOU

(bild från sandrajosefin)

alltså FY FAN vad blåbärssoppa är gott. är sjukt glad över att jag kom på idén att köpa det till middag idag. är helt proppmätt. haha.

dextrohjälp!

hur mycket dextrosol kan man äta innan det börjar bli skadligt?

ahh det är väldigt uppsluppen stämning på jobbet just nu. härligt. killarna mittemot mig, som verkar vara nya båda två, är två härliga förortskillar som verkar gilla livets goda. de sitter och dissar varandras tonfall och röster, typ;

"men skärp dig, låt inte så jävla shish-kebab! det låter oproffsigt!"
"ska du säga, din röst är korvig"
"lägg av, vaddå korvig?"
"joo, på riktigt!"
"lägg av alltså. DU måste snacka tydligare. hur kan du snacka med en jäla skånerasse i 20 minuter utan att få dåligt samvete för att du låter som en jalla?"

plus att en av dem käkade lunch nyss och en himmelsk doft av nån slags gryta spred sig på hela kontoret. jag svär att det var hemlagat. säkert hans invandrarpäron som har haft något gudomligt på långkok hela helgen, haha. åh. älskar invandrarpäron.

frukt

är det någon annan än jag som är lycklig över att mandarinsäsongen har börjat? mandariner är min absoluta favoritfrukt, alla kategorier. här är min topp tre:

1. mandariner
2. körsbär
3. vindruvor

(haha, vilket dagisinlägg)

say cheese!

jag måste bara slå ett slag för den här tjejen. jag gillar henne så himla mycket. hon heter anna och jag träffade henne idag. hon gav mig en massa lyxiga ostar från sitt jobb. och jag menar alltså en MASSA ostar. hon är så generös, kände mig alldeles bortskämd när jag stod där bakom disken med glittrande ögon. först fick jag en caprinelle, som hon gav mig en gång i våras också, som är helt bortom denna värld. det är den allra godaste osten jag någonsin ätit. sen fick jag en vällagrad herrgård att ha på mackan, och sen en fantastisk liten grönmögelost och sen en sjukt krämig ost av komjölk som hon beskrev som "smör". och det var verkligen som smör... ååh. alltså förstår ni hur mycket jag älskar ost? känslan som caprinelle ger mig är närmast erotisk, och om jag hade råd skulle jag alltid ha en bit hemma. men det är där anna kommer in i bilden. det är hon som är min provider.

behold, the caprinelle:

hemmafru not so much...

hahahah, jag är verkligen en katastrof i köket. det är ändå förvånansvärt att jag fortsätter att laga mat och experimentera, när det är en så stor andel av experimenten som misslyckas. nu skulle jag t.ex. laga nån slags nyttig lunch. vi har inte så mycket annat än linser, pasta och falukorv hemma, och jag är trött på pasta, så jag tänkte att jag steker lite falukorv och gör en linssallad på linser, paprika, lök, och några ensamma små oliver. det skulle ju kunna bli bra liksom, vi har bra råvaror och allt det där, men nånstans på vägen spårar tåget ur och allt blir bara en jättestor grå hög med linser, några skamsna svarta oliver och vidbränd falukorv. jag har alltid trott att jag "har det i mig", det där med att kunna improvisera fram maträtter... kanske borde tänka om och öppna en kokbok.

meanwhile ska jag sopa ner mitt misslyckande i soppåsen och istället längta till ikväll, då vi ska käka brorsans födelsedagsmiddag på little persia. jag har aldrig käkat där (bara druckit mig full), så jag är jättenyfiken på deras mat.

sackarosdjävulen

jag gav efter för sockerbegäret som jag kämpat mot hela dagen. vid midnatt ställde jag mig i köket och började baka kakor. vi hade inte alla ingredienser i receptet, så jag försökte lappa ihop det med müsli. det gick ju sådär. nu sitter jag här och jäser och känner mig svagsint. den är typen av tillfredsställelse är ju inte eftersträvansvärd, det är det som är grejen. jag var alldeles för sockersugen för att det skulle kännas bra efteråt. det enda jag känner är skuld, och lite illamående... och ett havregryn som har fastnat mellan tänderna.

jag var nog mest hungrig egentligen. haha. borde tagit en macka eller något. men i mitt delirium kändes det som att det skulle vara lättare att bara slänga ihop en kaksmet lite snabbt (?!) - såhär efteråt är det ju bara QUOI? jag bakar ju ALDRIG. ingenting jag tar mig för i köket kommer någonsin gå SNABBT. den tanken är ju bara ett bevis på att jag är beroende och kommer med vilka ologiska ursäkter som helst, bara det resulterar i att jag får mitt sockerbehov tillfredsställt. sick! it's sick, i tell you!

(ja, det fanns en bild på nisse här som jag tog i smyg när han satt och läste på tunnelbanan, men jag tog bort den för han skulle bara blivit irriterad om han upptäckte den, haha.)

#!!&%??#"?!!

ååh... jag hade plockat en påse godis på hemköp idag, men precis innan det blev min tur i kassan ångrade jag mig, tänkte stå emot begäret liksom, så jag lämnade påsen och gick därifrån med raska steg. kände mig jättestolt över att jag inte bara faller för minsta begär. men nu sitter jag framför datorn och ångrar mig. såg en bild på typ en lakritsfisk nånstans på internet och nu är jag så jävla sugen. köpte två bananer istället men de gjorde fan ingen nytta alls.

jag måste bli av med mitt sockerberoende. jag mår inte bra utan socker, det kan fan inte vara sunt.