village of hassel by night

titta vad jag gjorde igår natt!

(nisse glömde att jag höll på med kameran så han råkade tända lampan där i början, haha. men är det inte fint?)

gräddbakelse hit och gräddbakelse dit

är det inte lite gammalt att hålla på och jämföra klänningar med gräddbakelser? ALLA modebloggare gör det HELA tiden. det var en fin iakttagelse första gången, men nu är det bara så jävla OLD. när ska alla modebloggar dö?

toblerone

hm. den här dagen har gått rätt snabbt, trots att nathiz inte var här, jag slutar om en timme och känner mig rätt pigg och kry (har dock ätit toblerone nyligen, så den kan fördunkla mitt omdöme avsevärt, och få mig att tro att jag är pigg när jag bakom sockerdimman är trött och har dunkande huvudvärk). idag åker moster och mosters man hem, tänkte svänga förbi hos mamma en sväng efter jobbet och säga hejdå och sen vill jag bli FULL!

palazzo chupi

nej, usch, bloggen blev så ful när den pryddes av såna där grådeppiga, trånga, dammiga, håglösa lägenheter för självmordsbenägna, så jag kände mig tvungen att lägga in något som känns som raka motsatsen; palazzo chupi. det ligger mitt i new york (W11th street) och julian schnabel köpte huset av roy liechtenstein och byggde om det så att det liknar ett gammalt italienskt renässansslott. praktfullt? ja! smakfullt? nja... givetvis är det svinigt dyrt att bo här (den första lägenheten gick för $15 500 000... alltså ja. det är 114 miljoner SEK). det är bara kändisar som köper lägenheterna här, antagligen p.g.a. det höga spexvärdet, som kanske känns lite för magstarkt för rika okändisar. haha. madonna, bono, demi moore, dustin hoffman, steve jobs och steven spielberg och donna karan bor där. nice liksom. lär ju vara ett 'razzi hotspot.

jag undrar bara hur FAN han fick tillstånd att genomföra detta bygge. jag kan verkligen tänka mig att en hel drös med NIMBY:s* gick till attack när de fick höra om planerna för detta monstrum, hur i hela friden lyckas schnabel gå helskinnad genom den processen, i en stad som annars kännetecknas av anonymt stål och glas?

(*Not In My Back Yard = konservativa töntar som motsätter sig minsta förändring i stadsbilden.)

om stagnation och hemsk inredning

jag är en late bloomer. på mer än ett sätt. jag upptäcker och upplever alltid saker långt efter att det blivit old news för alla andra. jag hakar på nya grejer långt efter alla andra. och den senaste nya grejen, efter sex and the city (som jag också hakade på väldigt sent), var ju att alla skulle börja tycka att stockholm var alldeles för litet för dem, de längtade utåt och bortåt och reste över europa och världen. en VÄLDIGT stor del av min bekantskapskrets har någon gång under de senaste åren valt att tillbringa en längre tid utomlands eller på annan ort i sverige, många drog direkt efter studenten och det blev berlin, paris, london, australien, barcelona, karibien etc, etc. men jag satt här i nordens venedig och kände mig väldigt nöjd. nöjd med livet i stockholm. så sent för några månader sen pratade jag om det med typ thomas, jag sa att jag fortfarande verkar vara den enda som inte vill flytta från stockholm.

men så igår greps jag av en plötslig längtan, nästan som ett infall, att flytta till new york (originellt, jag vet!). plöstligt insåg jag liksom att jag har stagnerat i stockholm, det har tagit ungefär ett år för mig att inse det, men nu när jag väl har förstått det har jag svårt att tänka på något annat. jag har aldrig "varit i farten", liksom, aldrig rest omkring eller jagat något på riktigt. så jag gjorde lite research nu, mest för skojs skull för jag tror inte att jag någonsin kommer iväg. men jag hittade iaf till en hemsida som heter lodgis.com, och visst finns det lägenheter att hyra. det finns många. självklart är de också dyra. de minsta kyffena långt utanför centrum går loss på $1500 i månaden, motsvarande ungefär 11 000 SEK, och då får man alltså inte särskilt mycket för pengarna. bara den stora äran att bli new york-bo. tss.

en annan grej jag noterade är att alla, och då menar jag ALLA lägenheter, är inredda enligt så-fult-och-opersonligt-som-möjligt-principen. såhär ser typ alla lägenheter ut:




så jävla deppiga lägenheter! vem fan vill bo såhär? bilderna är från tre olika lägenheter, så det är liksom inte en och samma person som har dåligt sinne för hemtrevnad, utan det är verkligen ALLA lägenheter som hyrs ut i den där stan som ser ut såhär. tappade nästan lusten att åka dit, haha.

upp i ottan en lördagsmorgon