alltså jag är så JÄVLA trött på alla mobbade jävla soppmongon som ringer på kvällarna och vill bli kopplade typ enbart för att de inte orkar slå numret själva. vad fan vill man bli kopplad för egentligen, om man inte är "ute på stan" eller sitter bakom ratten?
alltså jag är egentligen fel person för det här jobbet. jag hatar folk. ja. jag HATAR dem verkligen. ni ska bara veta vilka jävla ynkliga jävla kärringar det är som ringer och piper med en röst svagare än en kaffefjärt och inte har hyfset att varken säga "hej" eller "tack". som om det är självklart att någon hjälper dem. eller de där jävla inavlade lantisäcklena som för ett samtal i en och samma ton och verkar vara så jävla efterblivna att de inte ens förstår sig på att förse sig med en penna när de ska ringa efter ett nummer. varje samtal ser ut ungefär såhär:
"äää annika olsson i burträskhhh" *andas tungt och mosigt*
"ja, okej. då ska vi se vad vi kan fiska fram här då" *melodisk, rent klingande svenska*
"mmmmmmh..."
"annika har både mobilnummer och hemnummer..." *väntar på initiativ*
"aaaaah..?"
"vilket vill du ha? har du papper och penna? eller vill du ha det på sms?"
"aaah"
"okej (vad fan vill han?)... jag läser väl upp det då. hennes mobilnummer är 070-123 45 67" *långsamt och metodiskt*
"mmmmmh... äääh vänta va saru? 070...? och sen?"
"123 45 67"
"vänta ja måste ha en pänna"
"okej" *orkar inte*
"aaaah. okäj."
"070-123 45 67" *jättetydligt och långsamt så att sepet fattar*
"ring dä"
"okej... VA?" *tappar snart fattningen*
"ring upp dä numrä"
"vad menar du? vill du att jag ska koppla dig?"
"aaaah" *andas tungt och verkar vara helt oblivious om vad han utstrålar*
jag är verkligen så jävla jävla trött på alla dessa människodjur! jag önskar att man som nummerupplysare kunde kräva följande av folk: var alert, ha en penna, och tacka för hjälpen. det kan tyckas vara uppenbart. självklart. vanligt hyfs och vett. men för många är det inte det. de vill ha ALLT serverat för sig. även sånt de kan göra själva utan minsta ansträngning, utan minsta kostnad. bröstvårtan i munnen genom hela livet. alla andra gör allt åt dem. nummerupplysningen är ett bra exempel för att illustrera hur såna här människors kontakt med andra ser ut.
jag har inte varit trevlig mot en enda kund idag. jag har inte varit otrevlig alls, bara kort och saklig och inte sagt hejdå eller tack. tackar de inte mig ska de fan inte ha ett tag själva. skulle känna mig så himla fnaskig på något sätt. krälar omkring som en ryggradslös tjänare och spyr ur sig trevligheter till bönder som inte har vett nog att ta emot det som människor. men jag har inte varit otrevlig. men känner inte att jag KAN vara otrevlig, det skulle bara drabba mina chefer och de är väldigt snälla. jag gillar dem så jag vill inte sabba för dem på nåt sätt.
ja, jag vill bara döda någon. eller säga något elakt och skratta åt dem. det skulle kännas nästan lika bra.
alltså jag är egentligen fel person för det här jobbet. jag hatar folk. ja. jag HATAR dem verkligen. ni ska bara veta vilka jävla ynkliga jävla kärringar det är som ringer och piper med en röst svagare än en kaffefjärt och inte har hyfset att varken säga "hej" eller "tack". som om det är självklart att någon hjälper dem. eller de där jävla inavlade lantisäcklena som för ett samtal i en och samma ton och verkar vara så jävla efterblivna att de inte ens förstår sig på att förse sig med en penna när de ska ringa efter ett nummer. varje samtal ser ut ungefär såhär:
"äää annika olsson i burträskhhh" *andas tungt och mosigt*
"ja, okej. då ska vi se vad vi kan fiska fram här då" *melodisk, rent klingande svenska*
"mmmmmmh..."
"annika har både mobilnummer och hemnummer..." *väntar på initiativ*
"aaaaah..?"
"vilket vill du ha? har du papper och penna? eller vill du ha det på sms?"
"aaah"
"okej (vad fan vill han?)... jag läser väl upp det då. hennes mobilnummer är 070-123 45 67" *långsamt och metodiskt*
"mmmmmh... äääh vänta va saru? 070...? och sen?"
"123 45 67"
"vänta ja måste ha en pänna"
"okej" *orkar inte*
"aaaah. okäj."
"070-123 45 67" *jättetydligt och långsamt så att sepet fattar*
"ring dä"
"okej... VA?" *tappar snart fattningen*
"ring upp dä numrä"
"vad menar du? vill du att jag ska koppla dig?"
"aaaah" *andas tungt och verkar vara helt oblivious om vad han utstrålar*
jag är verkligen så jävla jävla trött på alla dessa människodjur! jag önskar att man som nummerupplysare kunde kräva följande av folk: var alert, ha en penna, och tacka för hjälpen. det kan tyckas vara uppenbart. självklart. vanligt hyfs och vett. men för många är det inte det. de vill ha ALLT serverat för sig. även sånt de kan göra själva utan minsta ansträngning, utan minsta kostnad. bröstvårtan i munnen genom hela livet. alla andra gör allt åt dem. nummerupplysningen är ett bra exempel för att illustrera hur såna här människors kontakt med andra ser ut.
jag har inte varit trevlig mot en enda kund idag. jag har inte varit otrevlig alls, bara kort och saklig och inte sagt hejdå eller tack. tackar de inte mig ska de fan inte ha ett tag själva. skulle känna mig så himla fnaskig på något sätt. krälar omkring som en ryggradslös tjänare och spyr ur sig trevligheter till bönder som inte har vett nog att ta emot det som människor. men jag har inte varit otrevlig. men känner inte att jag KAN vara otrevlig, det skulle bara drabba mina chefer och de är väldigt snälla. jag gillar dem så jag vill inte sabba för dem på nåt sätt.
ja, jag vill bara döda någon. eller säga något elakt och skratta åt dem. det skulle kännas nästan lika bra.
2 kommentarer:
HAHAHAHAHAHAHHAHA
"ring dä" hahah klockrent!111
gud det är verkligen det mest negativa med att jobba med serviceyrken. och folk blir verkligen helt efterblivna när de ska ha hjälp över telefon, det är som att allt vanligt hederligt vett försvinner så fort de lyfter luren. i know, jobbar i reception. många är trevliga, men sjukt många är ju helt tappade.
Skicka en kommentar