så jävla mycket pack i den här stan

på väg hem fick jag uppleva två jobbiga konfrontationer i tunnelbanan. den första inträffade på odenplan i väntat på tåget. jag satt på bänken och läste min bok, och fick sällskap av två smågrabbar, 11-12 år gamla. de satt och skrek och svor och spottade snorloskor som om det var det enda de gjort i hela sitt liv. jag satt bredvid och mådde illa samtidigt som jag försökte läsa min bok. när båda förenades i en enda snorsamlande harkling orkade jag inte mer utan reste mig upp och sa "skärp er för fan" och gick därifrån. jag hörde hur de skrattade efter mig och fortsatte att dra slem genom svalget.

sen gick jag på tåget, där satt också nisse. när vi avhandlat det som hänt sen vi sågs sist (vid 2-tiden i eftermiddags) återgick jag till boken och nisse lyssnade på musik. bredvid oss satt en skånsk brud och snackade högt i telefon. hon babblade och babblade, samtalet tog aldrig slut och jag upplevde hennes samtalston som besvärande hög. till slut kunde jag inte koncentrera mig på boken längre, utan jag lade ner den igen och antydde med en liten gest till nisse att jag slutar läsa nu för tjejen snackar fett högt i telefon. hon replikerar med ett "okej men jag var ju här först... ja, det är ju så himla jobbigt när folk snackar i telefon", riktat till personen i telefonen, och fortsatte sedan det fullständigt meningslösa samtalet i samma höga ton.

vad är detta för människor? jag skäms om någon tycker att jag stör, oavsett om de antyder detta på ett drygt sätt eller inte. jag kan tycka att de är dumma i huvudet, men jag försöker ändå visa hänsyn. det är så jävla tråkigt med killar som vill visa att de äger tunnelbanan genom att spotta snor på den, och det är så jävla tråkigt med 30-åringar som känner att de måste försvara sin rätt att tjattra på som en jävla tonåring.

nej... nu ska jag lägga aggressionerna på hyllan och inleda den första säsongen av the riches med nisse. eddie izzard i en av huvudrollerna - det kan inte gå fel!

the uh-oh-moment

nyss fick jag käka min matlåda. jag började glatt äta av den tills jag plötsligt påmindes om att det fanns korv i. det här är alltså det som blev över av en tomatsås som jag gjorde för några dagar sen, och det brukar gå bra att äta dem - förutom när det är kött i. jag har köttnoja. kan sällan äta tillagat kött som är ett dygn gammalt. och den här pastasåsen har säkert stått i kylskåpet i en 4-5 dagar... kanske MER! inväntar med spänning vad som händer i min mage under de närmaste timmarna.

hejdå

nu har jag gjort färdigt dagens matlåda. det blev penne med gräddig tomatsås tillsammans med halloumi och champinjoner stekta i persilja. längtar tills jag får äta det. nu ska jag till jobbet! puss hej!

stand-up

okej, nu är det bokat! YAY-O!

29 sept: russell peters på chinateatern
1 okt: fredrik lindström på cirkus

PEPPEN!

ett reportage om manlighet

jag tog en paus när jag hade kommit till mitten av flyga drake, den blev för jobbig att läsa. den är så fantastiskt bra, griper tag i mig så att benen knakar, men den är så jävla tung. jag blir nedslagen varje gång jag läst i den, så jag var tvungen att lägga ner den för en stund.

henke hade lånat nisse en liten bok av stephan mendel-enk som heter med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet, men den glömdes kvar i min väska och en dag på tunnelbanan hittade jag den och började läsa. fastnade direkt. den handlar i stora drag om fotbollshuliganer och annan våldsam manskultur, och han broderar ut viktiga tankar in i det oändliga, utan skitnödigt språk eller tröttsam korrekthet. jag är beredd att skriva under på i princip allt han säger (har dock bara kommit halvvägs, det kanske kommer någon oskön chauvinistisk twist i slutet så jag kan egentligen inte uttala mig ännu), det är så otroligt upplyftande att läsa en bok om manlighet som lika gärna hade kunnat vara skriven av en kvinna. jag själv har ju ingen insyn i hur det är att växa upp som kille, men självklart har jag idéer om hur det är, och jag blir överraskad av att få bekräftat att jag trodde rätt. den manliga identiteten, enligt stephan mendel-enk, fungerar ungefär så som jag själv trott.

jag vill iallafall understryka att det känns bra och viktigt att läsa den här boken. den är pytteliten till formatet, men intrycket den lämnar är enormt.

din beräknade väntetid

vad fan? det är KÖ på ticnets HEMSIDA. fan vad oproffsigt att inte ha servrar som tål publikrusning. jag hoppas att det inte är russell peters-biljetterna som folk rusar till. fan, jag borde ha bokat dem igår. varför ville jag vänta? nisse erbjöd sig t.o.m. att lägga ut pengar tills jag får min lön. fan.

om vi får biljetter kommer vi iaf se två ståupp-akter på tre dagar, för 1:a okt ska vi se fredrik lindströms svenskar är också människor, på cirkus, med nisses päron och nisses bror och hans tjej. trippeldejt med familjen lindberg... haha. kommer bli grymt.

just nu är jag peppad på två grejer

en annan grej jag gillar med camilla: hon är GRYM på guitar hero! camilla ÄR guitar hero. jag spelade det första gången hemma hos henne igår, det var så jävla roligt. jag kan inte sluta tänka på att jag och nisse måste köpa hem det. det är den första grejen jag är peppad på. folk kommer fråga "vad ska du göra i helgen?" och jag kommer svara "jag ska vara hemma och spela guitar hero". men camilla, hon var alltså så satans grym. det var en mysig tillställning. hon hade bakat massvis, och så satt vi och svullade och pratade om augusts stundande sydamerika-äventyr. men alltså åh...

måste köpa...

den andra grejen jag är peppad på är min brorsas 18-årsdag. jag har haft lite presentångest, jag vill ge honom en perfekt present på hans stora dag. de senaste åren har jag lyckats pricka rätt varje gång, och jag älskar verkligen hans ansiktsuttryck när han öppnar presenten som är från mig. han blir alltid så överraskad och så jävla glad. "jag visste inte ens att jag ville ha den här!", utbrast han en julafton när jag gav honom en replica av samuel l. jacksons bad motherfucker-plånbok från pulp fiction. det är hans favoritfilm. iallafall så har jag inte presentångest längre, för igår när vi kom hem till hässelby satt det affischer med reklam för min brorsas 18-årspresent; RUSSELL PETERS LIVE PÅ CHINATEATERN! det är genialt. det var liksom min brorsa som tipsade mig om russell peters! det är perfekt!

haha. "wow, a white kid! we've heard so much about you!"