fan, sorry alltså, men jag är verkligen den som är den. jag är den som är den när jag sitter ensam i mitt höghus med rymden ovanför mig, och känner vinden slå mot fönstrena och suga ut själen ur ventilationssystemet och tåget med trötta västerortsbor rullar in under mitt fönster. när jag hör en ledsen skotte med med perfekt reverb sjunga om socialarbetaren, ängeln på hans axel, kan jag inte låta bli att vara den som är den.
