grattis på födelsedagen, pappa

söndagar är bästa dokumentärdagen. igår gick en handfull riktigt bra dokumentärer på SVT; först nån om det svarta musikarvet i USA. den var så himla inspirerande, stärkande och fasansfull. jag blir så lätt illa berörd av hat och våld människor emellan, gissa hur jag mådde av att se ku klux klan-möten, eller se de första svarta studenterna häcklas och med våld köras ut från skolområdet. fy fan. historia är fan inte att leka med. sen var det om franco och varför ingen i spanien pratar om det. i väldigt många spanska städer finns det gator uppkallade efter fascistledarna och monument över dem - det är helt absurt. det är som om italien skulle ha statyer över mussolini, eller tyskland över hitler. men i spanien finns tydligen nåt som heter el pacto del silencio. en tyst överenskommelse mellan de båda blocken, om att ingen ska rota i det förflutna. men nu hade det hänt grejer! sjukt bra doku! *wörd*

sen såg vi massa grejer på kunskapskanalen om bananflugor och hybridbilar och sånt. dokumentärer är nog bland det jag uppskattar mest i teven.

och idag fyller min pappa år. jag trodde att det var vi som var vårbarnen i familjen, men typ nej? jag har kirrat ett riktigt fint paket till honom iår. han förväntar sig aldrig någonting, han tycker inte att man ska fira honom överhuvudtaget. men det känns som om det är dags att börja. jag beställde ett litet film- och musikpaket från cdon med walk the line, persepolis, monty python and the holy grail, monty python and the meaning of life samt en U2-skiva han hade i bilen förut, men som blev stulen av en mekaniker när han lämnade in bilen på service... haha. han förbannar sig över den skivan varje gång vi sitter i bilen. misstänker att det kan vara hans sätt att säga att han vill att vi köper den till honom...

that's right, poopy head

vi har börjat om med x-files! *mjau*

tv

okej, eftersom att ingen direkt prisade fringe när jag skrev om det tidigare, så undrar jag;

vad är värt att titta på?

jag har funderat på pushing daisies och true blood. nåt annat som jag har missat? hjelp plz!

fringe

hålet efter x-files blev alldeles för stort till slut så jag började finkamma nätet efter värdiga efterföljare. jag hittade fringe. pilotavsnittet kostade sköna $10 000 000 och det märks, kan man ju säga. explosivt och lovande. såklart går x-files-nerven på högvarv och hittar referenser och stölder överallt, men det är väl svårt att slå sig helt fri från associationerna med x-files om man gör en serie som utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och fantasi med en FBI-agent i huvudrollen. kolla på bilden ovan liksom. även vinjetten är sjukt lik, bilder på underliga och ofta svåridentiferbara föremål virvlar omkring mot en svart bakgrund och namn på "oförklarade fenomen" avlöser varandra, ackompanjerat av suggestiv musik som ger en kalla kårar... etc, etc.

vi såg iallafall de två första avsnitten, och ja, det är rätt gorey och läskigt, men lite roligt och lite dramatiskt. det första avsnittet gav en mersmak med en väldigt oväntad twist så jag ska definitivt fortsätta titta!

ps. fast alltså fringe kan inte på något vis jämföra sig med arkiv x! fringe saknar en viss ton på något sätt, det är lite för snabbt och lite för mkt action för att man ska kunna jämföra det på ett rättvist sätt. för arkiv x kommer alltid vinna.

vasäjeru?

HAHA ÅH! man borde kunna ladda ner MIG på pirate bay, jag är fan hilarious! det var nyss en kvinna som ringde och ville ha numret till VIS:s huvudkontor i gävle, VIS är alltså Vuxendöva I Sverige. men jag kunde för allt i världen inte höra vad hon sa! jag ba "va? ursäkta? asså jag är väldigt eftermiddagströg just nu så jag hör tyvärr inte vad du säger... vuxen.. VA? asså gu förlåt, jag hör dig verkligen inte" och så ville hon liksom ha numret till ett förbund för döva!! HAHAHAHAHHAH!!

fast nu när jag tänker på det... så kanske det inte var så himla roligt ändå. hon kanske trodde att jag drev med henne. precis som i seinfeldavsnittet "the secret code", när jerrys ben somnar när han sitter i ett möte med en enbent man som eventuellt ska ge honom ett jobb, och så haltar han omkring och försöker "väcka" sitt ben och den enbente får intrycket av att han blir driven med. så jädra jobbit.

iraniebruden

okej. jag har en sån jävla ledsam helg framför mig, igen. min hela vardag är egentligen en sorry ass excuse of a vardag, jag känner mig som en satellit som har fallit ur sin omloppsbana och glider längre och längre ut i rymden, blir svårare och svårare att komma åt. gravitationen, som annars upprätthåller kontakten mellan satelliten och planeten, når inte längre ut, så satelliten ger upp och ba "okej, screw everything. hatar allt".

så jag sitter hemma och kollar på teve. har sett nyheterna om anders borgs "attack" mot bankerna fyra gånger idag, blir mer och mer äcklad av den där mannen för varje gång. inte specifikt för hans partitillhörighet, utan mer hans personliga utstrålning. han utstrålar arrogans. hånfullhet. det står "besserwisser" i pannan på honom och det är uppenbart att han i sitt stilla sinne hatar alla gnälliga väljare och kallar dem för patrask, men bara när frugan hör.

men sen såg jag svt:s pinsamma ungdomsprogram ramp. efter att två ledsamma, rent av patetiska, helger i rad ha sett ramp har jag utvecklat en allvarlig crush på programmets sexualupplysare, reyhaneh ahangaran (lär ju vara iranier, eller åtminstone 50%). fan vad länge sen det var jag såg en så jävla snygg brud.

sjukt fresh! ska börja följa ramp, eftersom mina helger tydligen ska suga gubbrumpa hädanefter.

I LOVE WIKIPEDIA

JAG ÄLSKAR WIKIPEDIA. jag har klickat omkring mig själv i någon timme nu, under temat hollywood och politik. jag hittade en lista på republikanska kändisar, som till största delen består av has-beens (shannen doherty, sarah michelle gellar, freddie prinze jr, heather locklear, rob lowe), töntar som ingen bryr sig om (heidi montag) och skådespelare som bara har fått spela cowboy, polis och andra mansklyschor (chuck norris, tom selleck, etc) och knappast känns särskilt överraskande som republikaner. men det finns väldigt oväntade element också. typ som destiny's child (WADDAP BEYONCÉ?!), robert duvall, alice cooper (jag vet iofs inte vad man kan förvänta sig av honom), adam sandler, britney spears, bruce willis och JOHN MALKOVICH. den sista är truly disappointing. jag hade fått för mig att han var demokrat. och på något sätt så trodde jag också att beyoncé skulle vara det. ja. jag vet inte vad jag ska säga... är så djupt besviken och oåterkalleligt sårad, ända in i min själs djupaste vrår. you think you know someone liksom... (haha)

sen fanns det såklart en lista över deras demokratiska motsvarigheter på wikipedia. vid det här laget har de flesta fattat att det moderna hollywood är demokratiskt av tradition, och att demokraternas presidentkandidater kan räkna med ett stort stöd och skjuts på vägen från LA:s fetaste guldkalvar. alla bjässar är demokrater; robert deniro, natalie portman, madonna, leonardo dicaprio, demi moore, brad pitt, sarah jessica parker, scarlett johansson... orkar inte räkna upp alla men ni fattar.

och SEN! haha. sen är det nån stackars uttråkad själ som har sammanställt listor över FIKTIVA demokrater och republikaner. vem fan tar sig för ett sådant projekt? till republikanerna tillhör elliot reid från scrubs, krusty the clown från simpsons, carlton från fresh prince of bel air, cartman i southpark, charlotte i sex and the city. bland demokraterna återfinns JD i scrubs, lindsey i freaks and geeks, lorelai i gilmore girls, grace i will & grace, brian griffin i family guy (alltså hunden), sylvia i the nanny (frans asjobbiga morsa), sandy cohen i O.C. etc etc. hur många serier följer man slaviskt för att börja skriva den här listan?

iallafall så är det lika irriterande som intressant att hollywood engagerar sig så mycket i presidentvalet. det som är intressant är ju att när de träder fram och offentliggör sin politiska tillhörighet kan man liksom skilja agnarna från vetet, på ett sånt där fånigt och oeftertänksamt vis (typ "jag visste att natalie portman och scarlett johansson är demokrater, de är för snygga för att var konservativa"), samtidigt som man kan glädja sig åt att det mitt i hollywoods champagne-och-diamanter-dekadens verkar finnas tänkande och kännande människor som gör vad de kan för att påverka USA:s soffpotatisar till att rösta. det som är irriterande med detta är ju att hollywood känner att de måste engagera sig. att man måste locka människor till att utöva sina medborgerliga rättigheter, som alla borde vårda och vara djupt tacksamma över, genom att låta kändisar visa sig på olika conventions och bära t-shirts med kandidaternas ansikten. vad leder detta till? går folk och röstar som sin favoritkändis? "jag väljer barack obama för att scarlett johansson sa i en intervju att hon är demokrat"? hur sjukt är inte det? varför är det så jävla svårt för amerikaner att bry sig? det handlar ju för fan om hela planetens framtid.

frasier :(

fan. min favoritsalongssprätt kelsey grammer är tydligen republikan. så. jävla. tråkigt.

the seinfeld campus tour?!

godmorgon! kolla in det här mailet jag fick på facebook för att jag är med i seinfeld-gruppen:

"The Seinfeld Campus Tour"- Coming soon to a college near you!
From Seinfeld

Take a break from figuring out the “new” Facebook and check out The Seinfeld Campus Tour- now on the road with pit stops at college campuses and retail outlets across the US.

Wrapping up November 20th in Las Vegas, the 60 foot-long bio-diesel bus will have distributed over 1,000 pounds of Seinfeld-related snacks including black & white cookies and features a Scene-It lounge, Seinfeld memorabilia (including the infamous puffy shirt), and tons of prizes. Visit Seinfeld.com to see if your city and campus are our next stop on the College Tour!

Check out www.Facebook.com/Seinfeld for games, a behind the scenes tour of the bus, and much more!"

hur fånigt det än låter tycker jag att detta verkar sjukt grymt. faan. delar de ut gratis seinfeldprylar? får man black & white cookies? en puffy shirt?! fantastiskt! seinfeld lever! (och han är förmodligen väldigt mån om att hålla sitt namn flytande med hjälp av gratisgrejer till collegeungdomar så länge det går...)

ibland känner man sig så sjukt lättad över att man inte bor i USA, t.ex. när man läser susan faludis den amerikanska mardrömmen, men ibland tycker man också att det är a teeny tiny bit tråkigt...

liar liar, pants on fire

vi såg de tre första avsnitten av the riches igår, den nya teveserien med eddie izzard. den handlar om en bedrägarfamilj som har lurat sin väg in i ett gated community. det ska vara en satirisk dramakomedi, men satiren och komedin verkar ha blivit ersatta av lite småfnitter mellan all the drama. för det är jävligt mkt drama, och den största anledningen till att jag vill fortsätta titta är eddie izzard, trots att han är långt ifrån så rolig som jag hade hoppats...

ja. en halvljummen start liksom. kan bli bättre, kan bli sämre. ska iallafall fortsätta titta ikväll.

som killing fast på riktigt

100% på riktigt: idag har det ringt två olika personer hit, en man i piteå och en kvinna i stockholm, och sökt människor som delar namn med killinggängskaraktärer; thomas broms (fälthare) och lars brundin! ni vet "jag är blond, jag är tjock, jag är konstig"-killen.

tubby comedian

ja förresten, angående ricky gervais standup... jag ÄLSKAR the office och extras, precis som alla andra. det är en skräckblandad förtjusning av samma sort som figurerar i curb your enthusiasm; det är så jobbigt och pinsamt och tragiskt att det blir roligt. MEN. hans standup saknar något. han går på alla man inte får skämta om, ifall man är en healthy caucasian male; kineser, svältande barn i afrika, våldtäktsoffer, cancersjuka barn, personer med fetma, etc etc, och det är jävligt modigt av honom att kasta sig ut sådär med huvudet före, men det är så klumpigt att jag inte kan sluta tänka på att han tänker "herregud vad håller jag på med". han ser RÄDD ut, när han drar skämten, väntar in publikens reaktioner... ursäktar sig med att säga "it's really not that racist". vilket det kanske inte är, det är egentligen mest roligt.

jag får liksom bara känslan av att han är klassens clown som viskat ett taskigt skämt om lärarens bröst till hans bänkkamrat, båda fnissar och läraren tittar på dem och ber ricky att ta skämtet för resten av klassen, om det nu var så roligt... och så står han där, och drar sitt skämt och bara väntar på reaktionen... lite så.

sex and the city-filmen

ah förresten, för att återvända till verkligheten igårkväll så lagade nisse fisksoppa och vi kollade på SATC-filmen. den var ju verkligen sådär. den kändes som om det var ett montage, scenerna var jättekorta och var mest väldigt påkostade. den var väldigt klyschig, och inte alls särskilt rolig. det enda roliga var egentligen en scen när hela gänget var samlat kring ett dukat bord och nisse utbrast "shit! vilken snygg servis!" och sekunden efter insåg att han hade sagt det högt. haha.

mina bästa påhittade människor

OBS OBS! ingen inbördes ordning!

1. anthony marantino i SATC

han är världens största bitch, och ändå älskar man honom. lite samma grej som med kim kelly i freaks and geeks, de är elaka mot folk de inte gillar, men mot sina vänner är de lojala och jättefina. han är charlottes hårdföre bröllopsplanerare som bara accepterar det bästa, hans accent är en mycket framgångsrik gay/brooklyn-hybrid och trots att han är mindre än samtliga kvinnor i serien så sportar han seriens kanske största ego. en mycket minnesvärd karaktär.

2. bill haverchuck i freaks and geeks

så sjukt kylig. han är den där långa spinkiga killen som växer en meter under sommarlovet, men inte har hunnit vänja sig vid sina långa ben och armar och alltså rör sig väldigt fumligt. som en äkta nörd måste han dras med en dödlig allergi mot jordnötter, och en morsa som är för snygg för hans eget bästa. helt underbar.

3. elaine benes i seinfeld

om jag hade rangordnat den här listan hade elaine benes hamnat på första plats. jag blir så glad av att en kvinnlig karaktär får vara både snygg och rolig, i en serie skapad av män. hon är snyggare än riktiga människor, hon är roligare än riktiga människor, men är en så väl sammansatt helhet att hon ändå känns som en riktig människa. det är hennes styrka liksom, trots att både george, jerry och kramer är sjukt roliga karaktärer också så känns de inte lika realistiska som hon. eller okej, jerry seinfeld är väl rätt realistisk men han är fan inte lika snygg som elaine.

4. percy nilegård

internationell affärsman, kulturstrateg och estradör, ägnar sig åt management by kicking butt. han har anammat morrisseys kraftiga haka och hornbågade glasögon, men i övrigt verkar de inte ha så mycket gemensamt. iallafall hoppas jag INNERLIGT att de inte har det.

5. geoffrey ingram i a taste of honey

karaktären etsar sig fast i minnet. lugn som en filbunke, vacker som en dag, men ändå så rivig! så som jag önskar att jag var på mina bra dagar. haha.

6. the lone gunmen i arkiv x

okej, de är tre personer, och sinsemellan väldigt olika individer, men jag gillar dem bäst som en dynamisk trio. jag blev alltid så glad om jag såg deras namn i förtexterna i ett avsnitt, då vet man att man har dem att luta sig på. de utgör en komisk och avväpnande motpol till alla monster, konspirationer, utomjordingar och hjärtan i halsgropen i världens bästa serie. de behandlas dock så sjukt respektlöst i slutet av sista säsongen, där manusförfattarna har försökt knyta ihop säcken inför finalen genom att ge dem ett eget avsnitt, med teveseriehistoriens kanske onödigaste slut.

7. raimunda i volver

hon är ett perfekt exempel på att den här filmen är ingenting utan just den här karaktären, och den här karaktären är ingenting utan just penelope cruz. helt förtrollande.

8. mrs. robinson i the graduate

jag blev kär i henne när jag var 16 år och kärleken har inte svalnat. jag vet inte riktigt varför. det kanske är mer anne bancroft, än karaktären i sig, men hon har ändå en självklar plats här.

9. klaus daimler i life aquatic



willem dafoes finest hour! man kan vara snäll även om man ser läskig ut.

10. radio raheem i do the right thing

righteous, man! en stor och sammanbiten, nästan jesuslik, kille som går omkring i harlem med sin ghettoblaster och sänder ut hiphopens kärleksbudskap. han är den enda i hela filmen som inte gör något ont, men som till slut straffas för alla andras misstag.

(vänta nu.. det där låter läskigt mycket som bibeln.)

martin starr

wow, time flies... det här är martin starr, som spelade den fantastiska karaktären bill haverchuck i freaks and geeks.

minns ni?

han är en av mina favorikaraktärer någonsin. fast, jag har så många, så jag kanske borde skriva en lista... på den skulle percy nilegård stå. och radio raheem! och självklart elaine benes... vänta, jag ska försöka knåpa ihop en riktig lista nu.

foghat

EUREKA! vi har hittat vår nya serie som vi ska sträckkolla på dagarna i ända; freaks and geeks! om fucking åmål är sveriges bästa tonårsmisär så är detta det bästa som kommit ur det stora landet i väst. jag följde det slaviskt när det sändes på teve för några år sen, jag var antagligen precis i rätt målgrupp; 16 år, hasade omkring i trasiga skor och min pappas gamla kläder, kallades "kommunistfitta" av mina fellow engelbrektare och lyssnade på nirvana. den här serien var som gjord för mig. ska bli intressant att se om hela serien när man så lång tid har gått och man förändrats så mycket att man knappt minns namnet på låtar vars text en gång suttit i ryggmärgen.

bad boys

cops-maraton på sexan. 100% nice.

kvinnor

shit. var det någon mer än jag som såg songbirds nyss? det var en helt fantastisk brittisk dokumentär om några kvinnor som sitter inne för grova brott, bl.a. narkotikasmuggling och dråp. det var länge sen jag såg något som fick mig att MÅ så himla mycket. jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag älskar SVT och public service.

the truth

nu har vi bara sista avsnittet kvar av arkiv x. igår kväll började vi se det, men hann bara fram till vinjetten innan jag styrde av det och gick och la mig istället. jag vill inte se det, för det betyder ju att efter det är allting slut. det här är myntets baksida, med teveserier man älskar, de är ett sånt tydligt exempel på att ALLTING tar slut. jag vill inte att det jämt ska ta slut! jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!

så himla barnsligt egentligen. men jag kan inte förneka att det faktiskt är så jag känner. att jag hellre skjuter upp tittandet av det sista avsnittet än att runda av, bara för att få känna att jag fortfarande har något kul att se fram emot. måste hitta en ny teve-serie som är grym. och jag stryker lost, O.C, dexter, six feet under, nip/tuck och desperate housewives direkt. jag får inga sköna vibbar från dem. har tittat lite på big love sen SVT började visa hela serien från början, men jag fastnade tyvärr inte. men det är kul att höra chloé sevigny prata. haha. hennes karaktär är exakt som jag; svartsjuk, intolerant och missunnsam.

de nya gossip girl-avsnitten kanske är schyssta. chuck bass for president! åh, han är så snygg. på det där fula, lite tillplattade, sättet. mmm.

x-philez

PEPPEN!