jag har precis börjat läsa den hemlige kocken av mats-eric nilsson. den är en kalldusch. jag kastas mellan känslor av ilska, hopplöshet, frustration och ren sorg, över att allt man äter är falskt, och allt som är äkta inte finns längre. sorg? ja, sorg! jag kan känna intensiv sorg när jag tänker på fina saker som försvunnit med under årens lopp (klarakvarteren, persepolis, riktiga äpplen), och speciellt när det kommer till mat. jag älskar mat. men att nästan allt man köper i livsmedelsbutiken idag är HÅRT processade industriprodukter känns nästan som en våldtäkt. okej, våldtäkt är ett starkt ord. men jag känner mig lurad, och lite smutsig, för att jag i princip är matjättarnas slav eftersom att jag inte har något val; jag har ju inte råd att handla all min mat på cajsa warg (som enligt författaren är sveriges bästa matbutik i detta avseende). livsmedelstillverkarna spjälkar, fräter, bleker och injicerar vår mat med så jävla mycket skit, och så förpackas det i fina förpackningar som ger ett genuint intryck. 
familjen dafgård t.ex, påstod att receptet på mormor jennys kåldolmar inte har förändrats sen hon stod vid grytorna för 80 år sedan. att man kan påstå en sådan sak om en produkt som innehåller 67 ingredienser, bl.a. E233, E471, E450, E300, E304, E211 och smörarom är helt bortom mig. mormor jennys kåldolmar har alltså inte varit i närheten av riktigt smör, bara injicerats med en kemikalie som smakar som smör.den största sorgen som den här boken hittills har gett mig är dock balsamvinägern. jag trodde inte att mitt kök kunde kännas komplett utan en flaska balsamvinäger, men jag måste tänka om, för det är i princip en helt påhittad produkt. den man köper i affären är helt vanlig vinäger, blandad med druvmust och färgad med brun karamellfärg. äkta balsamvinäger, som alltså inte är en häxbrygd av olika billiga ingredienser och kosmetiska ämnen för att maskera den låga kvaliteten, kostar 700 kr och uppåt för 100 ml. då får man med en pipett, för korrekt dosering, som förhindrar att ljuvliga droppar slösas i onödan.
en annan skön grej är skinka. tack och lov så äter jag typ aldrig skinka, men det är inte mindre illa för det; den vanligaste formen av skinka är "sammanpressade slamsor av tvivelaktig köttråvara med en i efterhand ditklistrad fettrand, för att efterlikna riktig skinka".
med just skinka har fusket gått såpass långt att man uttryckligen måste skriva att man INTE har manipulerat köttråvaran på nåt sätt. då kallas det "helmuskelskinka". låter äckligt men det är alltså det man ska leta efter om man vill ha en skinka som liknar något som kan kallas "äkta". det man ska akta sig för, om man bryr sig överhuvudtaget, är "presskinka". 
det finns dock en hake med all denna strävan efter det som är Äkta. och det är att de som faktiskt har upplevt mat som är oförfalskad är en utdöende art. de allra flesta svenskarna är uppfödda på förfalskad och manipulerad skit, och majoriteten av oss skulle inte ha vett nog att uppskatta det som är på riktigt eftersom vi upplever det som såpass annorlunda att vi inte ens gillar det. om t.ex. fanta FAKTISKT skulle innehålla juice av riktiga apelsiner skulle ingen dricka fanta längre. om pistageglass inte skulle färgas illgrön av gammalt jävla spenatextrakt skulle vi tycka att den ser lite dassig ut, för vi vet inte hur pistageglass EGENTLIGEN ser ut. och vi vet inte hur vanilj EGENTLIGEN smakar, för nästan alla produkter som ska smaka vanilj får sin smak av det billigare vanillinet (eller rättare sagt metylvanillin, som antingen utvinns ur multnande granstockar eller petrokemisk olja - NICE!!), och det är mycket mer förlåtande, lättsmält och helt enkelt mer söt, än äkta vaniljstång. vi FÖREDRAR det kemiska framför det naturliga, för vi har inte upplevt något annat. jag får kalla kårar av att tänka på det här. alla konsumenter är uppfostrade till smakslavar som ska uppskatta det som är billigast att producera.
vi kan liksom inte skilja på äkta och falskt.egentligen kan man ju säga att "om det smakar bra och inte är skadligt så är det okej" - javisst! i grunden är ju det ett hållbart argument. däremot är det helt åt helvete att livsmedelsjättarna köper in de absolut billigaste råvarorna av den absolut lägsta kvaliten, och därtill köper tonvis med tveksamma kemiska tillsatser för att dölja alla bristerna hos den färdiga produkten. de maximerar sin profit genom att sälja något som är skitbilligt att tillverka, men som säljs som något "traditionellt recept" eller "gammaldags", för kanske 30-40 ggr produktionskostnaden.
men varför blir jag så chockad? varför bryr jag mig överhuvudtaget? jag är helt på det klara med att det ligger i storföretagets natur att vara vilseledande och manipulativ, och företag med mer humana filosofier har inte möjlighet att utvecklas, eller överlever helt enkelt inte. men ändå kan jag inte låta bli att känna mig kvävd och handlingsförlamad; konsumenten är aldrig fredad. det finns alltid någon, någonstans, med en stor näsa, som vet... eller vänta... *ofrivilligt smithscitat* jag menar, det finns alltid någon som vill åt mina pengar, utan att ge mig my moneys' worth i utbyte. ska man sälja mormor jennys kåldolmar ska man fan inte ta 35 kr eller vad fan de nu kostar, när produkten i sig är värd mindre än 10 kr. *thank you capitalism*
