äh! screw everything!

nej. det enda rätta är att gå till jobbet. måste ringa och avboka mig från den där diskussionsgrejen.

jag har suckat tungt hela morgonen, vet inte varför. vad har jag att gnälla över? än en gång har mitt allmäntillstånd nått den punkten då det enda som krävs är en jävla käftsmäll. ja. en käftsmäll ska jag ha.

the extremely informative period chart!

haha. vilken fin grej. en menskalender med teckenförklaring och allt. keri smith, en av personerna bakom adfreeblog.org, har knåpat ihop den under en av hennes svåra pms-attacker. haha. älskar prestigelösa konstnärer.

you gotta love the grace!

freebeez vs. jobb

hej vänner och främmande vänner. jag har ett dilemma. det är nämligen så att jag tackade ja till att delta i en paneldiskussion om mode och köpvanor och sånt där, den ska äga rum idag kl. 17:30. som kompensation får man typ gratisprylar från företaget som ligger bakom undersökningen, i detta fall adidas. jag är inte ett jättestort fan av adidas, men jag är ett desto större fan av gratisprylar. haken är att jag jobbar den tiden. egentligen hade jag flyttat på ett jobbpass så att jag inte behövde skippa jobbet bara för att få gratis adidas-kläder, men då jag för det mesta vandrar genom världen med vinkorkar i öronen så hade jag givetvis blandat ihop dagarna och flyttat på gårdagens pass istället för dagens. igår var jag ledig helt i onödan. asjobbit ja veeet!

så... vad ska jag ta mig till? jag vet helt ärligt inte vad jag vill göra. jag har två alternativ:

1. gå till jobbet och strunta i paneldiskussionen.
2. gå till paneldiskussionen och strunta i jobbet.

det som talar för alternativ nr. 1 är:
- min chef blir inte irriterad
- jag får mer lön
- adidas känns inte så jättehett
- det är inte moraliskt hållbart att skolka från jobbet för en sån här grej

det som talar för alternativ nr. 2 är:
- jag slipper jobba
- jag får göra en kul grej
- jag får gratis mat
- jag får adidasprylar till ett värde som överstiger det jag skulle tjänat på jobbet idag

om mitt jobb hade varit mer engagerande hade jag antagligen inte ens övervägt att hora lite åsikter för gratis gympaskor, men nu är det ju bara så himla tråkigt. jag kan inte bry mig mindre om kunderna. de får mitt redan ganska välutvecklade människohat att växa sig ännu starkare. däremot mattas den tillväxten något av p.g.a. att min ena chef är så snäll och förstående och kan snacka skit med mig om kunderna. vi kan verkligen skratta åt dem tillsammans. det är assoft. vill inte faila liksom. äh jag vet inte. consider this a tramsinlägg som jag kommer skämmas för om två timmar. vill dock inte ta bort det för jag hoppas att någon kan styra mig i riktning mot ett beslut.

ja. så självgående är jag. frågar om råd via min blogg som åtta personer läser.