nu har jag läst ut bitterfittan och jag förstår att jag aldrig har gråtit så mycket över en bok. det är en sån otroligt underlig känsla att se sina egna innersta tankar och känslor nedskrivna av någon annan. stundtals var det som om maria sveland höll ett väckelsemöte inuti min hjärna, och som en sann pingstpastor piskade hon upp heta känslor som jag inte visste att jag känt förut och fick tårarna att strila i rännilar ner för kinderna. det är nästan som att jag sträckte upp händerna i luften, lät dem vaja fram och tillbaka och började tala i tungor. men bara nästan.
än en gång vill jag rekommendera boken innerligt, ända ut i fingertopparna, ändlöst och varmt.
åh. nu ska jag sluta och treat myself to a glas of avslagen cola. XOXO.
än en gång vill jag rekommendera boken innerligt, ända ut i fingertopparna, ändlöst och varmt.
åh. nu ska jag sluta och treat myself to a glas of avslagen cola. XOXO.