hey luv'!

haha. det är ett gäng assofta brittiska affärsmän här på möte, de har hängt här hela dan och bett mig fylla på tobleroneskålen typ fyra ggr (samtidigt som en av dem läxar upp dem som en morsa för att de äter för mycket godis). de säger saker som "matey", "oh bugger" och "cheers" och deras smittsamma garv ekar i korridorerna. jag vet inte om det är tacksamheten över att få vara på ett hederligt företag, men jag tror inte att ett gäng buffliga finansgubbar som tävlar i vem som kan rapa högst ("oh nigel... you're a real nasty man, you know that? you are so bad. you are a bad, bad man, nigel") nånsin har varit så roliga.