ass

06:35

Kaffe och Opera

Madre mia... Nu är jag på väg hem efter en arbetsdag på 4 timmar, men som kändes som så otroligt mkt längre. Invigningar av shoppinggallerior i välbärgade Stockholmsförorter är fan inte att leka med. Inte ens om det är helgen innan löning. Sitter och vaggar i takt med tunnelbanetågets rörelser, jag är precis sådär lagom mjuk i musklerna som man blir efter en flaska iskall Corona på tom mage. Jag gillar verkligen det där, det som kommer innan berusning. The buzz. Hihi. Gud jag vill inte ens tänka på hur full jag kommer bli i helgen. Jag blir bakfull bara av SKRIVA det...

Och förresten, ett tips till alla som surfar i mobilen (vilket är precis det jag gör nu): tanka Opera istället för att använda mobilens interna webbläsare. Det går så sjukt mkt snabbare!

Puss!

squeeze my lemon

*lyssnar på led zeppelins live-skivor*

*dansar som en inföding*

*svettig*

*dubbelkollar att ytterdörren är låst*

*luftgitarr*

två män jag älskar

igår kväll tittade jag & nisse lite på en konsert-dvd med led zeppelin som jag trodde hette how the west was won, men tydligen heter den bara led zeppelin. SÅ. JÄVLA. GRYM.

det är helt okej att anklaga dem för att idka gitarronani (det finns nog inget tråkigare i hela världen) och javisst - det kan bli lite långdraget när jimmy page sitter böjd över sin gitarr och jammar som ett autistiskt barn i typ 12 min, utan att ens titta upp en enda gång - men fan, led zepplin är magiska. jag brukar sucka när musikjournalister använder sig av orden "kemi" eller "dynamik", men i just detta fall så är det PRECIS de orden som behövs när man ska försöka beskriva förhållandet mellan jimmy page och robert plant. de är som en naturkraft.

plus att robert plant är ägare till den enda håriga bringan som jag INTE tycker är akut osexig.