igår kväll tittade jag & nisse lite på en konsert-dvd med led zeppelin som jag trodde hette how the west was won, men tydligen heter den bara led zeppelin. SÅ. JÄVLA. GRYM.
det är helt okej att anklaga dem för att idka gitarronani (det finns nog inget tråkigare i hela världen) och javisst - det kan bli lite långdraget när jimmy page sitter böjd över sin gitarr och jammar som ett autistiskt barn i typ 12 min, utan att ens titta upp en enda gång - men fan, led zepplin är magiska. jag brukar sucka när musikjournalister använder sig av orden "kemi" eller "dynamik", men i just detta fall så är det PRECIS de orden som behövs när man ska försöka beskriva förhållandet mellan jimmy page och robert plant. de är som en naturkraft.
det är helt okej att anklaga dem för att idka gitarronani (det finns nog inget tråkigare i hela världen) och javisst - det kan bli lite långdraget när jimmy page sitter böjd över sin gitarr och jammar som ett autistiskt barn i typ 12 min, utan att ens titta upp en enda gång - men fan, led zepplin är magiska. jag brukar sucka när musikjournalister använder sig av orden "kemi" eller "dynamik", men i just detta fall så är det PRECIS de orden som behövs när man ska försöka beskriva förhållandet mellan jimmy page och robert plant. de är som en naturkraft.
plus att robert plant är ägare till den enda håriga bringan som jag INTE tycker är akut osexig.
