att krypa på knä för kunden

jag beställde lite grejer på strawberrynet för ett tag sen, och när jag skulle hämta ut paketet på posten fick jag betala en tullavgift på 200 kr, något som strawberrynet erbjuder sig att betala tillbaka. allt för att kunden ska vara nöjd. det är fantastiskt. värt en applåd, till och med. jag vet inte vilka övriga kundpolicys de har där borta, men det är rätt tydligt att detta inte är ett svenskt företag, för ett svenskt företag skulle ALDRIG bete sig såhär. det är också rätt tydligt att det är ett företag baserat i ett land som är beroende av pengaflöde och handel. vi snackar hong kong nu alltså. de exporterar typ ingenting, utan det är turism och shopping som håller deras ekonomi flytande. utländska pengar. det kanske är långsökt men jag tycker att det märks i t.ex. strawberrynets sätt att hantera sina kunder. de är EXTREMT måna om dem.

jag mailade in en kopia på kvittot från posten, så att jag kunde få tillbaks pengarna, men jag glömde att trycka på "attach"-knappen så det var ett tomt meddelande de fick. och så ska DE hålla på och be om ursäkt. här är mailet jag fick som svar när jag till slut fick iväg kvittot:

Dear customer,

Thank you for your email.

We will process the refund as soon as possible and a separate notification will be sent once the refund has been submitted. Please understand that credit card companies tend to take longer to show a credit than they do a charge. However, the refund should show on your account within the next 1-2 weeks.

Please accept our sincere apologies for any inconvenience that this may have caused. If you have any further queries, please feel free to contact us.

Your Sincerely,
Emelyn
Customer Services

va? de har inte gjort NÅGOT fel! "our sincere apologies for any inconvenience that this may have caused"? det var JAG som glömde trycka på "attach"!!! jag känner mig som en ofrivillig drottning. som prinsessan viktoria som ville bli "duad" men inte fick det.

hahah hjälp

(bild från the black apple.)

oj, jag ballade verkligen ur igår... min lediga torsdag är med andra ord heaven sent!

INOD*

ALLTSÅ JÄVLA... nu är det nån som har satt på "on a plain" med nirvana**. jag hatar människan så jävla mycket just nu. fatta tönten som sitter på sitt jävla dead end job 50 timmar i veckan och dricker folköl och lyssnar på nirvana, högt, så att alla hör.

*In Need Of Drink
** jag känner igen den för att jag lyssnade som fan på nirvana när jag var yngre. alltså ungefär 13-14 år. man lyssnar inte på nirvana när man är i 20-årsåldern, annat än om man youtubar efter några liter öl och blir fyllenostalgisk. jag är på det där humöret där jag inte ens kan skratta åt dem och tycka att de är mobbade low lives. jag blir bara arg på dem. för att de förstör min redan förjävliga dag.

JAG HATAR MÄNNISKOR

alltså jag är så JÄVLA trött på alla mobbade jävla soppmongon som ringer på kvällarna och vill bli kopplade typ enbart för att de inte orkar slå numret själva. vad fan vill man bli kopplad för egentligen, om man inte är "ute på stan" eller sitter bakom ratten?

alltså jag är egentligen fel person för det här jobbet. jag hatar folk. ja. jag HATAR dem verkligen. ni ska bara veta vilka jävla ynkliga jävla kärringar det är som ringer och piper med en röst svagare än en kaffefjärt och inte har hyfset att varken säga "hej" eller "tack". som om det är självklart att någon hjälper dem. eller de där jävla inavlade lantisäcklena som för ett samtal i en och samma ton och verkar vara så jävla efterblivna att de inte ens förstår sig på att förse sig med en penna när de ska ringa efter ett nummer. varje samtal ser ut ungefär såhär:

"äää annika olsson i burträskhhh" *andas tungt och mosigt*
"ja, okej. då ska vi se vad vi kan fiska fram här då" *melodisk, rent klingande svenska*
"mmmmmmh..."
"annika har både mobilnummer och hemnummer..." *väntar på initiativ*
"aaaaah..?"
"vilket vill du ha? har du papper och penna? eller vill du ha det på sms?"
"aaah"
"okej (vad fan vill han?)... jag läser väl upp det då. hennes mobilnummer är 070-123 45 67" *långsamt och metodiskt*
"mmmmmh... äääh vänta va saru? 070...? och sen?"
"123 45 67"
"vänta ja måste ha en pänna"
"okej" *orkar inte*
"aaaah. okäj."
"070-123 45 67" *jättetydligt och långsamt så att sepet fattar*
"ring dä"
"okej... VA?" *tappar snart fattningen*
"ring upp dä numrä"
"vad menar du? vill du att jag ska koppla dig?"
"aaaah" *andas tungt och verkar vara helt oblivious om vad han utstrålar*

jag är verkligen så jävla jävla trött på alla dessa människodjur! jag önskar att man som nummerupplysare kunde kräva följande av folk: var alert, ha en penna, och tacka för hjälpen. det kan tyckas vara uppenbart. självklart. vanligt hyfs och vett. men för många är det inte det. de vill ha ALLT serverat för sig. även sånt de kan göra själva utan minsta ansträngning, utan minsta kostnad. bröstvårtan i munnen genom hela livet. alla andra gör allt åt dem. nummerupplysningen är ett bra exempel för att illustrera hur såna här människors kontakt med andra ser ut.

jag har inte varit trevlig mot en enda kund idag. jag har inte varit otrevlig alls, bara kort och saklig och inte sagt hejdå eller tack. tackar de inte mig ska de fan inte ha ett tag själva. skulle känna mig så himla fnaskig på något sätt. krälar omkring som en ryggradslös tjänare och spyr ur sig trevligheter till bönder som inte har vett nog att ta emot det som människor. men jag har inte varit otrevlig. men känner inte att jag KAN vara otrevlig, det skulle bara drabba mina chefer och de är väldigt snälla. jag gillar dem så jag vill inte sabba för dem på nåt sätt.

ja, jag vill bara döda någon. eller säga något elakt och skratta åt dem. det skulle kännas nästan lika bra.

tjejen som har en kamera för 20 000 kr

krisatomic igen.