nu ska ni få höra! mitt mest älskade föremål, min mobiltelefon, made a run for it inatt! och den kom tillbaks i min ägo på det mest fantastiska vis! this is how it all went dowwwwn:
jag och nisse satt på nattbussen, efter att ha druckit öl med claes och joel. klockan var typ två. jag somnade (var mer trött än full iofs). nisse väckte mig när vi var framme vid vår hållplats, vi steg av och det första jag inser när chaffisen börjar köra vidare mot nästa hållplats är att min mobil är kvar på bussen. min jackficka är tom och jag förstår att den har åkt ut medans jag har slumrat lyckligt, och nu ligger den på sätet. jag börjar svära och ångesten över att förlora en svindyr och älskad pryl sköljer över mig som iskallt vatten. 
nånting dör i nisses blick och jag ser på honom att han tycker att jag är helt sjukt jobbig, slarvig och kinkig. men han vinkar till sig en taxi och säger åt chauffören att följa efter bussen. vi hoppar in och han kör iväg i bussens riktning. ingen av oss har nån aning om hur bussen kör efter vår hållplats, vi har aldrig varit i den delen av hässelby, vi hade ju utgått ifrån att taxichauffören hade koll. men det hade han inte. "vi satsar!" sa han och ba stepped on it. vi rejsar genom ett slumrande hässelby, villor, skolor, bensinmackar, nedsläckta butiker och fotbollsplaner svischar förbi, utan ett spår av 198:an.
nånting dör i nisses blick och jag ser på honom att han tycker att jag är helt sjukt jobbig, slarvig och kinkig. men han vinkar till sig en taxi och säger åt chauffören att följa efter bussen. vi hoppar in och han kör iväg i bussens riktning. ingen av oss har nån aning om hur bussen kör efter vår hållplats, vi har aldrig varit i den delen av hässelby, vi hade ju utgått ifrån att taxichauffören hade koll. men det hade han inte. "vi satsar!" sa han och ba stepped on it. vi rejsar genom ett slumrande hässelby, villor, skolor, bensinmackar, nedsläckta butiker och fotbollsplaner svischar förbi, utan ett spår av 198:an.jag börjar förlora hoppet. det satt ju folk på bussen. killen i orange dunjacka som satt bredvid mig LÄR JU ha tagit den så fort han såg att jag steg av. taxichauffören ger mig sin mobil och säger att jag skulle ringa till den, i hopp om att någon kanske hittar den och svarar. signalerna går fram, men inget svar. jag inser att om någon har missat att min mobil ligger på sätet innan, så lär de inte göra det nu, såsom den ringer och ringer och ringer. och vad gör man om man ser en herrelös mobiltelefon på bussen? jo, man tar den. men så plötsligt så siktas 198:an långt där framme genom mörkret och regnet och då trampar chauffören gasen i botten och börjar blinka med helljusen och tuta. sen kör han upp jämnsides med bussen, hissar ner vindrutan och lutar sig fram så att han kan se busschauffören. "STANNA BUSSEN!!!" skriker han. *TUT-TUUUUUUT* "STANNA BUSSEN!!!"... busschauffören får syn på taxin och den sjövilda chauffören med två passagerare som har klistrat ansiktet mot rutorna, han vinkar lugnt till oss och stannar.
"gå ut! gå ut! han stannade!! gå på bussen!", taxichauffören är EXTREMT excited. jag är så otroligt upptrissad av stämningen, och biljakten som faktiskt kändes som tagen rakt ur en actionfilm, så jag bara kastar upp bildörren och springer fram till bussen. han öppnar dörrarna och ser ut som ett frågetecken. jag har aldrig sett någon se så undrande ut i hela mitt liv. jag lyckas flämta fram "mobilen... jag glömde min mobil. jag måste bara kolla om den finns här", busschauffören ger mig ett go-ahead och jag tittar bak mot sätena. det är bara en enda passagerare kvar, en blond tjej som sitter längst bak och ser skitskraj ut. jag förbereder mig för att leta förgäves, för att den enda passageraren som kan ha sett min mobil har ju uppenbarligen gått av för flera hållplatser sen. han KAN inte ha missat den. jag förbereder mig för att sätta mig på bussgolvet och gråta och hata mig själv för att jag är så jävla slarvig. 
och vad ska jag säga till taxichauffören, som så passionerat och hängivet gett sig i kast med att hitta min mobil? men jag stapplar ändå fram genom mittgången med blicken brännande mot sätet där jag satt senast.
och vad ska jag säga till taxichauffören, som så passionerat och hängivet gett sig i kast med att hitta min mobil? men jag stapplar ändå fram genom mittgången med blicken brännande mot sätet där jag satt senast.och där ligger den. som om ingenting har hänt. 
jag tjuter av glädje och ropar till den livrädda blondinen; "MIN MOBIL!! MIN MOBIL!! JAG HITTADE MIN MOBIL!!!" och rusar tillbaks genom mittgången. jag måste sett helt mentalsjuk ut. jävligt tjackad, eller mentalsjuk. jag tackar busschauffören och hoppar ut på vägen igen och sätter mig i taxin. jag pussar på mobilen och nisse och taxichaffisen sitter och skrattar och jag säger "du ska fan ha dricks". vi kör tillbaks genom ett sovande hässelby och när vi ska betala dricksar vi 60 kr (hade jag haft mer så hade jag kunnat ge honom det tiodubbla) och så säger han "jag fått en rolig historia och 60 kr i dricks. nu ska jag köpa kaffe och ett paket cigg", och med de orden är den här sagan slut.
jag tjuter av glädje och ropar till den livrädda blondinen; "MIN MOBIL!! MIN MOBIL!! JAG HITTADE MIN MOBIL!!!" och rusar tillbaks genom mittgången. jag måste sett helt mentalsjuk ut. jävligt tjackad, eller mentalsjuk. jag tackar busschauffören och hoppar ut på vägen igen och sätter mig i taxin. jag pussar på mobilen och nisse och taxichaffisen sitter och skrattar och jag säger "du ska fan ha dricks". vi kör tillbaks genom ett sovande hässelby och när vi ska betala dricksar vi 60 kr (hade jag haft mer så hade jag kunnat ge honom det tiodubbla) och så säger han "jag fått en rolig historia och 60 kr i dricks. nu ska jag köpa kaffe och ett paket cigg", och med de orden är den här sagan slut.
