alltså. jag blir fan tårögd av människor med självdisciplin. jag blir så stolt över dem, som om jag vore deras morsa typ... den här tjejen, elina, är så fantastiskt envis. hon har bestämt sig för att gå ner i vikt. hon började på 105 kilo och nu är hon 10 kilo ifrån sitt mål på 60. självklart går det trögt då och då, motgångar och oflyt och allt sånt där drabbar henne också, man får läsa om allt det där i hennes blogg. men hon ska, ska, SKA klara av det och av allt att döma så håller hon på att lyckas. okej, det är kanske inte så roligt att läsa om vad hon har ätit varje dag, hur många hekto hon pendlar fram och tillbaks, men det är det som finns där bakom som är det viktiga. framstegen. så otroligt inspirerande.
alla som finner styrkan och energin att bestämma sig för att göra något som kan kännas ogenomförbart, helt omöjligt, men ändå ger sig fan på att lyckas, förtjänar medalj. jag antar att jag blir så full av beundran, kanske t.o.m. mer än de flesta andra, för att jag själv saknar självdisciplin. jag har ingen kontroll över mig själv. alls. det är lite som med att jag insåg att den egenskapen jag värderar allra högst hos nisse är hans lugn, just p.g.a. att jag själv inte besitter minsta lilla uns av lugn.
men iallafall. elina. det är så jävla härligt att se folk som BESTÄMMER SIG och bara GÖR DET. det kan handla om vad som helst. att bara säga upp sig från det där jävla skitjobbet, eller att göra slut med den där jävla skitstöveln, eller att bara sluta hälla i sig all den där alkoholen, sluta röka, eller att bara våga ta steget och flytta utomlands, eller våga komma ut ur garderoben, eller börja ta hand om sin kropp på allvar... vad som helst. alltså jag orkar inte med det där blondinbella-tugget om att för att man ska uppnå sina mål måste man vara en vinnare, man måste vara en egoist och sätta sig själv i första rummet och bla bla bla, det här är något helt annat. det är liksom ett kvitto på att man besitter en sån otroligt viktig egenskap, som man måste ha om man ska orka med sig själv och kunna bli stolt över sig själv, och det är självdisciplin.
och jag ska, ska, SKA skaffa mig det.
alla som finner styrkan och energin att bestämma sig för att göra något som kan kännas ogenomförbart, helt omöjligt, men ändå ger sig fan på att lyckas, förtjänar medalj. jag antar att jag blir så full av beundran, kanske t.o.m. mer än de flesta andra, för att jag själv saknar självdisciplin. jag har ingen kontroll över mig själv. alls. det är lite som med att jag insåg att den egenskapen jag värderar allra högst hos nisse är hans lugn, just p.g.a. att jag själv inte besitter minsta lilla uns av lugn.
men iallafall. elina. det är så jävla härligt att se folk som BESTÄMMER SIG och bara GÖR DET. det kan handla om vad som helst. att bara säga upp sig från det där jävla skitjobbet, eller att göra slut med den där jävla skitstöveln, eller att bara sluta hälla i sig all den där alkoholen, sluta röka, eller att bara våga ta steget och flytta utomlands, eller våga komma ut ur garderoben, eller börja ta hand om sin kropp på allvar... vad som helst. alltså jag orkar inte med det där blondinbella-tugget om att för att man ska uppnå sina mål måste man vara en vinnare, man måste vara en egoist och sätta sig själv i första rummet och bla bla bla, det här är något helt annat. det är liksom ett kvitto på att man besitter en sån otroligt viktig egenskap, som man måste ha om man ska orka med sig själv och kunna bli stolt över sig själv, och det är självdisciplin.
och jag ska, ska, SKA skaffa mig det.
