3. jag har inget tålamod för någonting. jag ger ofta upp innan jag ens hunnit utvärdera resultatet, jag blir uttråkad snabbt, och får psykbryt ifall saker och ting inte blir som jag vill och har inte förståndet och tålamodet att försöka igen.
2. jag är avundsjuk och bitter. jag är missunnsam och har egentligen svårt för att känna äkta glädje inför andras framgång. detta beror på en lång period av total brist på flyt. få saker går friktionsfritt nuförtiden och jag har lärt mig att ju mer man önskar sig någonting, desto mer avlägset blir det. jag har på något sätt slutat hoppas på att det kommer bli något bra av mig, och att jag har fastnat i detta förjävliga läge; hoppa runt mellan massa meningslösa arbeten som knappt ger mig pengar att betala min del av hushållet.
1. mitt allra mest osympatiska drag är att jag kan känna genuint äckel inför andra människor. detta extremt osympatiska personlighetsdrag har gjort sig alltmer gällande det senaste året och har resulterat i att min tolerans för människor i grupp har sjunkit något enormt. jag kan inte åka tunnelbana i rusningstid utan att bli illamående (på riktigt alltså, rent fysiskt illamående) av alla dessa fula, obegåvade och illaluktande, värdelösa och ÄCKLIGA människor och deras äckliga kroppsljud. det är helt sjukt att jag känner så och jag skäms väldigt mycket över det. en tröst är väl att jag inte direkt ser NER på dem, som om jag själv sitter upphöjd på någon slags oäcklig piedestal och jag inser mycket väl att folk säkert kan bli äcklade av mig och min närvaro också. men det gör inte ANDRA MÄNNISKOR mindre äckliga för det. idag övervägde jag att hoppa av tunnelbanan vid brommaplan och ta taxi resten av biten för att jag var så överväldigad av allt äckel.
*sjuk i huvudet*
*sjuk i huvudet*
