sånt här gör mig så jävla pissed. det finns folk som på fullaste allvar anser att bara för att man gett sig in i servicebranschen så ska man tåla allt. man ska kunna möta fullständigt vedervärdiga kunder med ett leende, och låta den stinkande dyngan rinna av som om det vore glittrande snöflingor. det fungerar faktiskt inte riktigt så. INGEN ska behöva tåla vad som helst på sin arbetsplats. bara en människa med antisocial personlighetsstörning klarar av att låta den stinkande dyngan rinna av, dag efter dag, vecka efter vecka. det är oroväckande att så få verkar ha förståelse för detta, att vi som jobbar i serviceyrken också är människor, med känslor 'n' all that shizz, och faktumet att jag får betalt för mitt arbete ger inte kunderna rätt att behandla mig hur de vill. det är min arbetsplats och jag har rätt att säga ifrån om de skitar ner där.
plus att det skrämmer mig att så många faktiskt har kapaciteten att bli så jävla otrevliga mot människor de aldrig har träffat. det är perverst! jag skulle aldrig i mitt liv drömma om att förolämpa en stackars panikslagen telefonist eller butiks- eller restaurangpersonal eller vad som helst, för att de inte är snabba, effektiva eller trevliga nog. kanske är det så för att jag själv har suttit i den sitsen som jag verkligen kan se smärtan och ilskan i den lilla hunsade diskplockarens ögon när jag är ute och dricker öl på random bar. och let's face it, handenpåhjärtat, nästan alla servicejobb är skitjobb. det är säkert lätt att ta jobbiga kunder med en nypa salt om man är passionate about sitt jobb, men av egen erfarenhet är det svårt att frammana passion när man är en enkelt fotfolk; de som springer med disken eller sitter vid telefonen och harvar. eller om man typ äger butiken/restaurangen/nummerupplysningen ifråga, men det går inte att svälja bajset om man inte gillar flugorna liksom... när man befinner sig längst ner i hierarkin är det svårt att väga nackdelarna, som t.ex. jobbiga kunder, mot det som ska vara fördelarna, bl.a. lönen, som i 9 fall av 10 är ett jävla hån.
jag hatar aftonbladets diskussionssidor. den ovannämnda artikeln har ju såklart genererat en hel del jobbiga kommentarer. allt äkta patrask som gör livet surt för servicefolket samlas där. som den här jävla ungmoderaten, som jag sett i flera andra diskussioner, han kallar sig cosmopolite och är verkligen dum i huvudet:
samtidigt har jag ju slagits av tanken att min personlighet helt enkelt inte passar inom servicebranschen. men jag kom på att nästan alla med lite hjärta & hjärna kan jobba i servicebranschen och klara sig bra - det är ju trots allt helt vanliga människor man hanterar och de flesta är snälla - man måste bara inse att bra service inte är detsamma som brist på självrespekt. bara för att jag sväljer skit som kunden kastar på mig betyder inte det att jag ger bra service, det enda jag gör är en enorm björntjänst mot mig själv och i det långa loppet kommer det innebära att jag blir sämre och sämre på mitt jobb, i och med att jag svalt så mycket elakheter från kunder att jag till slut inte ens kan hantera minsta lilla missnöje. man måste få reagera och sen låta det passera, då är man förhoppningsvis ett tabula rasa igen liksom, och kan fortsätta med jobbet och bemöta nästa kund utan klumpen i halsen från den föregående. så funkar iallafall jag.
men oavsett hur folk fungerar när det handlar om konflikter med andra människor så borde man faktiskt inte få uttala sig om vad bra service är, förrän man själv stått på andra sidan disken. och här är några visdomsord jag plockade upp bland mängderna av tjockskalliga kommentarer: "Alla människor är korkade, tills de bevisar motsatsen". och det, ladies and gents, är ungefär det enda man lär sig av att jobba med ett serviceyrke.
plus att det skrämmer mig att så många faktiskt har kapaciteten att bli så jävla otrevliga mot människor de aldrig har träffat. det är perverst! jag skulle aldrig i mitt liv drömma om att förolämpa en stackars panikslagen telefonist eller butiks- eller restaurangpersonal eller vad som helst, för att de inte är snabba, effektiva eller trevliga nog. kanske är det så för att jag själv har suttit i den sitsen som jag verkligen kan se smärtan och ilskan i den lilla hunsade diskplockarens ögon när jag är ute och dricker öl på random bar. och let's face it, handenpåhjärtat, nästan alla servicejobb är skitjobb. det är säkert lätt att ta jobbiga kunder med en nypa salt om man är passionate about sitt jobb, men av egen erfarenhet är det svårt att frammana passion när man är en enkelt fotfolk; de som springer med disken eller sitter vid telefonen och harvar. eller om man typ äger butiken/restaurangen/nummerupplysningen ifråga, men det går inte att svälja bajset om man inte gillar flugorna liksom... när man befinner sig längst ner i hierarkin är det svårt att väga nackdelarna, som t.ex. jobbiga kunder, mot det som ska vara fördelarna, bl.a. lönen, som i 9 fall av 10 är ett jävla hån.
jag hatar aftonbladets diskussionssidor. den ovannämnda artikeln har ju såklart genererat en hel del jobbiga kommentarer. allt äkta patrask som gör livet surt för servicefolket samlas där. som den här jävla ungmoderaten, som jag sett i flera andra diskussioner, han kallar sig cosmopolite och är verkligen dum i huvudet:
"Anledningen till att alla dessa typer på fel plats sitter kvar beror ju på de svenska systemet. Man får helt enkelt inte avskeda folk som man vill, LAS mm sätter stopp för detta. Helt galet att du som egen företagare inte helt fritt får välja ut den mest lämpade och bästa personaluppsättningen för ditt jobb."jag blir mörkrädd. han kapar liksom alla band till hans generationsfränder, som oftast är de som har fastnat i dessa skityrken för att de inte kan få något bättre. jag skulle inte bli förvånad om han var en sån som tycker att de fattiga är fattiga för att de är lata. det är så otroligt obehagligt med unga människor, som ju ska förstå andra unga människor, de ska förstå att det är skitsvårt att få jobb om man inte har så mycket erfarenhet. de ska förstå att kärringar som står i kassan och skäller och kallar en för "oduglig" inte har rätt för att de är kunder, de ska förstå att kärringarna ska fan ha en smäll på käften, eller åtminstone få höra att man inte skitar ner på någon annans arbetsplats. men nej. han tycker att de som inte kan hantera en dålig kund, eller har en dålig dag, ska kunna avskedas. arbetsgivaren ska inte ha total kontroll över sina anställdas liv. nej tack. men det här är en helt annan diskussion.
samtidigt har jag ju slagits av tanken att min personlighet helt enkelt inte passar inom servicebranschen. men jag kom på att nästan alla med lite hjärta & hjärna kan jobba i servicebranschen och klara sig bra - det är ju trots allt helt vanliga människor man hanterar och de flesta är snälla - man måste bara inse att bra service inte är detsamma som brist på självrespekt. bara för att jag sväljer skit som kunden kastar på mig betyder inte det att jag ger bra service, det enda jag gör är en enorm björntjänst mot mig själv och i det långa loppet kommer det innebära att jag blir sämre och sämre på mitt jobb, i och med att jag svalt så mycket elakheter från kunder att jag till slut inte ens kan hantera minsta lilla missnöje. man måste få reagera och sen låta det passera, då är man förhoppningsvis ett tabula rasa igen liksom, och kan fortsätta med jobbet och bemöta nästa kund utan klumpen i halsen från den föregående. så funkar iallafall jag.
men oavsett hur folk fungerar när det handlar om konflikter med andra människor så borde man faktiskt inte få uttala sig om vad bra service är, förrän man själv stått på andra sidan disken. och här är några visdomsord jag plockade upp bland mängderna av tjockskalliga kommentarer: "Alla människor är korkade, tills de bevisar motsatsen". och det, ladies and gents, är ungefär det enda man lär sig av att jobba med ett serviceyrke.
