jag är på dåligt humör idag. jag satte på phil spectors julskiva nyss, men det hjälper fan inte. jag hatar faktiskt precis just allting nu. just den här dagen är ett jävla arsle. jag kan inte för allt i världen frambringa någon som helst julstämning, pepp, eller ens lite jävlaranamma. asså jag är inte ens BLANK. jag är bara ARG.
ARG på alla patetiska karaktärslösa människor i tunnelbanan som sitter med håglösa ögon och andas på mig med äcklig morgonandedräkt och går så jävla långsamt i trappan ner till tvärbanan på alviks station att man bara vill fly-kicka någon i bakhuvudet och se dem flyga framåt, nedåt...
innan jag skulle inse vad jag hade gjort, att jag hade sparkat en människa i huvudet, hade jag antagligen känt en liten antydan till tillfredsställelse. när man får scratcha sin itch liksom. sparka ett patetiskt jävla kräk i skallen. åh. det skulle vara så härligt.
tidigare imorse, när jag fortfarande var hemma, fick jag värsta utbrottet. ett litet psykbryt. jag kan skratta åt det nu, eftersom att det för en utomstående måste sett helt jävla hilarious ut. jag blev så jävla förbannad på att sminket inte ville samarbeta med mig den här morgonen, den flytande eyelinern blev för vattnig och spred sig till ögonlocken, mascaran bara klumpade sig och concealern lade sig i veck runt näsan. stod och kämpade med min dåliga sminkdag ett tag, sen tog jag ett djupt andetag och tittade på mig själv i spegeln. jag såg verkligen fördjävlig ut. och i kombination med tidspressen jag hade för att passa tåget blev det "lite för mycket". så jag slet upp mascaran ur hylsan och kladdade med den över hela ansiktet. kändes bra during, men after var det lite, ja, dålig stämning. jag var lite väl hårdhänt tror jag, för när jag blir sådär irriterad och stressad blir jag ofta sugen på att ta sönder något, så mascaraborsten gick av och på köpet rev jag upp ett litet sår i pannan som började svida av mascaran. då började jag skratta. det var liksom då det gick upp för mig att jag är helt jävla *out of touch*, och situationen blev så himla tragisk och pinsam att jag inte kunde göra något annat än skratta och tacka gud i fucking himmelen för att nisse redan hade hunnit gå hemifrån.
sen tvättade jag bort mascaran från mitt ansikte med min svindyra dermalogica-cleanser medan jag stod och grät av skratt och tänkte att någon borde fan göra en film om mig. jag är så jävla jobbig.
innan jag skulle inse vad jag hade gjort, att jag hade sparkat en människa i huvudet, hade jag antagligen känt en liten antydan till tillfredsställelse. när man får scratcha sin itch liksom. sparka ett patetiskt jävla kräk i skallen. åh. det skulle vara så härligt.
tidigare imorse, när jag fortfarande var hemma, fick jag värsta utbrottet. ett litet psykbryt. jag kan skratta åt det nu, eftersom att det för en utomstående måste sett helt jävla hilarious ut. jag blev så jävla förbannad på att sminket inte ville samarbeta med mig den här morgonen, den flytande eyelinern blev för vattnig och spred sig till ögonlocken, mascaran bara klumpade sig och concealern lade sig i veck runt näsan. stod och kämpade med min dåliga sminkdag ett tag, sen tog jag ett djupt andetag och tittade på mig själv i spegeln. jag såg verkligen fördjävlig ut. och i kombination med tidspressen jag hade för att passa tåget blev det "lite för mycket". så jag slet upp mascaran ur hylsan och kladdade med den över hela ansiktet. kändes bra during, men after var det lite, ja, dålig stämning. jag var lite väl hårdhänt tror jag, för när jag blir sådär irriterad och stressad blir jag ofta sugen på att ta sönder något, så mascaraborsten gick av och på köpet rev jag upp ett litet sår i pannan som började svida av mascaran. då började jag skratta. det var liksom då det gick upp för mig att jag är helt jävla *out of touch*, och situationen blev så himla tragisk och pinsam att jag inte kunde göra något annat än skratta och tacka gud i fucking himmelen för att nisse redan hade hunnit gå hemifrån.
sen tvättade jag bort mascaran från mitt ansikte med min svindyra dermalogica-cleanser medan jag stod och grät av skratt och tänkte att någon borde fan göra en film om mig. jag är så jävla jobbig.
