hej vänner och främmande vänner. jag har ett dilemma. det är nämligen så att jag tackade ja till att delta i en paneldiskussion om mode och köpvanor och sånt där, den ska äga rum idag kl. 17:30. som kompensation får man typ gratisprylar från företaget som ligger bakom undersökningen, i detta fall adidas. jag är inte ett jättestort fan av adidas, men jag är ett desto större fan av gratisprylar. haken är att jag jobbar den tiden. egentligen hade jag flyttat på ett jobbpass så att jag inte behövde skippa jobbet bara för att få gratis adidas-kläder, men då jag för det mesta vandrar genom världen med vinkorkar i öronen så hade jag givetvis blandat ihop dagarna och flyttat på gårdagens pass istället för dagens. igår var jag ledig helt i onödan. asjobbit ja veeet!
så... vad ska jag ta mig till? jag vet helt ärligt inte vad jag vill göra. jag har två alternativ:
1. gå till jobbet och strunta i paneldiskussionen.
2. gå till paneldiskussionen och strunta i jobbet.
det som talar för alternativ nr. 1 är:
- min chef blir inte irriterad
- jag får mer lön
- adidas känns inte så jättehett
- det är inte moraliskt hållbart att skolka från jobbet för en sån här grej
det som talar för alternativ nr. 2 är:
- jag slipper jobba
- jag får göra en kul grej
- jag får gratis mat
- jag får adidasprylar till ett värde som överstiger det jag skulle tjänat på jobbet idag
om mitt jobb hade varit mer engagerande hade jag antagligen inte ens övervägt att hora lite åsikter för gratis gympaskor, men nu är det ju bara så himla tråkigt. jag kan inte bry mig mindre om kunderna. de får mitt redan ganska välutvecklade människohat att växa sig ännu starkare. däremot mattas den tillväxten något av p.g.a. att min ena chef är så snäll och förstående och kan snacka skit med mig om kunderna. vi kan verkligen skratta åt dem tillsammans. det är assoft. vill inte faila liksom. äh jag vet inte. consider this a tramsinlägg som jag kommer skämmas för om två timmar. vill dock inte ta bort det för jag hoppas att någon kan styra mig i riktning mot ett beslut.
ja. så självgående är jag. frågar om råd via min blogg som åtta personer läser.
så... vad ska jag ta mig till? jag vet helt ärligt inte vad jag vill göra. jag har två alternativ:
1. gå till jobbet och strunta i paneldiskussionen.
2. gå till paneldiskussionen och strunta i jobbet.
det som talar för alternativ nr. 1 är:
- min chef blir inte irriterad
- jag får mer lön
- adidas känns inte så jättehett
- det är inte moraliskt hållbart att skolka från jobbet för en sån här grej
det som talar för alternativ nr. 2 är:
- jag slipper jobba
- jag får göra en kul grej
- jag får gratis mat
- jag får adidasprylar till ett värde som överstiger det jag skulle tjänat på jobbet idag
om mitt jobb hade varit mer engagerande hade jag antagligen inte ens övervägt att hora lite åsikter för gratis gympaskor, men nu är det ju bara så himla tråkigt. jag kan inte bry mig mindre om kunderna. de får mitt redan ganska välutvecklade människohat att växa sig ännu starkare. däremot mattas den tillväxten något av p.g.a. att min ena chef är så snäll och förstående och kan snacka skit med mig om kunderna. vi kan verkligen skratta åt dem tillsammans. det är assoft. vill inte faila liksom. äh jag vet inte. consider this a tramsinlägg som jag kommer skämmas för om två timmar. vill dock inte ta bort det för jag hoppas att någon kan styra mig i riktning mot ett beslut.
ja. så självgående är jag. frågar om råd via min blogg som åtta personer läser.
8 kommentarer:
Du kommer förmodl få en goodiebag, dvs i bästa fall en 5ml adidqsparfym och ett svettband. Räkna inte med några "kläder" eller skor.
alltså, jo, ersättningen är fastställd till ett presentkort på adidas för 1000 kr.
skit i jobbet och take the adidas-stålars!
för sent! :((((
är redan på jobbet! :((((((((((((((
gå till adidasgrejen. solklart!
men vad FAAAN! vart var ni när jag behövde er?! jag har ju avanmält mig och gått till jobbet nu!
*WHINAR*
Was? Bara åtta pers? Du kan inte mena allvar juuuu.
hehe, näää, det är inte bara åtta pers, snarare typ 100 (!) men det är bara typ åtta stycken som ofta kommenterar, därför känns det som att det är er jag skriver till. de andra är liksom osynliga andar som lurar i skuggorna!
Skicka en kommentar