saker som får mig att gråta

tilltufsad, hungrig och hemlös. den skyddar sin överkörda vän med sin egen kropp när bilarna kommer för nära. om människor vore mer som den där lilla byrackan... sitter helt ärligt och är helt tårögd, haha, åh, jag är överemotionell på kvällarna. fast det är ändå så jävla fånigt av mig att typ "skämmas", tycka att det är lite "pinigt", att jag blir otroligt berörd av detta. det är väl snarare den som inte känner något, som ska skämmas över sig själv. jag förstår inte varför jag ibland eftersträvar hårdhet. jag önskar ibland att jag var hård, kall och osentimental. oberörd. som om det motsatta vore ett uttryck för svaghet (nu kan man börja diskutera värdet av kvinnligt vs. värdet av manligt, om man orkar. men jag orkar faktiskt inte nu).

titta på den lilla krigaren, den vägrar fatta att vännen är död. ibland känns det som att livets finaste ögonblick oftare kommer till uttryck där det är som allra skitigast. två lusätna små hundar, kanske en gång någons ögonstenar. vit päls nedfläckad av blod. en varm liten tass på en kallnande mage. två små djur vid en dånande motorväg i människornas värld. fan, denna historia är som gjord för en tårdrypare á la disney. hade säkert blivit sorgligare än bambi. jävla livet alltså. så fint och hårt på samma gång.