jag tog en paus när jag hade kommit till mitten av flyga drake, den blev för jobbig att läsa. den är så fantastiskt bra, griper tag i mig så att benen knakar, men den är så jävla tung. jag blir nedslagen varje gång jag läst i den, så jag var tvungen att lägga ner den för en stund.
henke hade lånat nisse en liten bok av stephan mendel-enk som heter med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet, men den glömdes kvar i min väska och en dag på tunnelbanan hittade jag den och började läsa. fastnade direkt. den handlar i stora drag om fotbollshuliganer och annan våldsam manskultur, och han broderar ut viktiga tankar in i det oändliga, utan skitnödigt språk eller tröttsam korrekthet. jag är beredd att skriva under på i princip allt han säger (har dock bara kommit halvvägs, det kanske kommer någon oskön chauvinistisk twist i slutet så jag kan egentligen inte uttala mig ännu), det är så otroligt upplyftande att läsa en bok om manlighet som lika gärna hade kunnat vara skriven av en kvinna. jag själv har ju ingen insyn i hur det är att växa upp som kille, men självklart har jag idéer om hur det är, och jag blir överraskad av att få bekräftat att jag trodde rätt. den manliga identiteten, enligt stephan mendel-enk, fungerar ungefär så som jag själv trott.
jag vill iallafall understryka att det känns bra och viktigt att läsa den här boken. den är pytteliten till formatet, men intrycket den lämnar är enormt.
henke hade lånat nisse en liten bok av stephan mendel-enk som heter med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet, men den glömdes kvar i min väska och en dag på tunnelbanan hittade jag den och började läsa. fastnade direkt. den handlar i stora drag om fotbollshuliganer och annan våldsam manskultur, och han broderar ut viktiga tankar in i det oändliga, utan skitnödigt språk eller tröttsam korrekthet. jag är beredd att skriva under på i princip allt han säger (har dock bara kommit halvvägs, det kanske kommer någon oskön chauvinistisk twist i slutet så jag kan egentligen inte uttala mig ännu), det är så otroligt upplyftande att läsa en bok om manlighet som lika gärna hade kunnat vara skriven av en kvinna. jag själv har ju ingen insyn i hur det är att växa upp som kille, men självklart har jag idéer om hur det är, och jag blir överraskad av att få bekräftat att jag trodde rätt. den manliga identiteten, enligt stephan mendel-enk, fungerar ungefär så som jag själv trott.
jag vill iallafall understryka att det känns bra och viktigt att läsa den här boken. den är pytteliten till formatet, men intrycket den lämnar är enormt.
4 kommentarer:
åhh! jag blev kär i stephan mendel-enk efter att ha läst den.
ja, gud! han är en mycket bra man!
ja verkligen den där boken är verkligen grym. det är extra soft också på nåt vis att den grymmaste feministmannen faktiskt är sportjournalist. tyvärr hörde jag honom snacka om boken på ett föredrag en gång, och han är inte riktigt bra med orden när han pratar... haha. men hey, man kan inte va bäst jämt ju.
puss!/emleigh
ja, men att man blir överraskad visar ju bara hur fördomsfull man är om sportjouralister också. haha. men jag tänker faktiskt att kvinnosaken ligger ungefär längst ner på alla manliga sportjournalisters prioritetslistor. mendel-enk MÅSTE vara undantaget som bekräftar regeln.
Skicka en kommentar