det är en sak jag har funderat väldigt mycket på, påverkad av flaggbränningar, heta känslor i danmark och fosterlandskärlek i största allmänhet. för är det något som kan få blodet att koka hos folk, så är det just fosterlandet, i synnerhet om det bespottas av någon utomstående. någon gång satt jag och tittade på nyheterna och upprördes av pia kjaersgaards hjärndöda, totalt hänsynslösa beteende, som att t.ex. efter all uppståndelse kring avbildningarna av muhammed publicera dem ÄN EN GÅNG, på danske folkepartis valaffischer i höstas, med motiveringen "Varför skulle vi inte teckna Muhammed, är det förbjudet på något sätt? Det var ju tack vare Muhammedkrisen som Danmark kom att tala om den yttrandefrihet vi höll på att mista". jag tittade storögt på klippen från syrien och libanon, där folk skriker och bränner den danska flaggan, i glödande ursinne över danskjävlarnas vidriga arrogans. jag blev också arg. på danskjävlarna. jag hatar dem, danske folkeparti alltså, inte danskarna. pia kjaersgaard liksom, hon finns inte.. men danskarna blir ju såklart jävligt stötta när de ser sin dannebrog slickas till döds av lågorna, de svartnade resterna trampas ner i leran på asfalten i en kokhet stad nånstans i fjärran östern. danskarna blir djupt sårade, arga, skärrade - vilket hån, vilken skymf, vilken fruktansvärd förolämpning mot det danska folket - de har bränt flaggan! att bränna en flagga verkar vara bland det värsta man kan göra mot ett land. vill man trycka till någon så ska man bränna flaggan, eller kanske en docka som föreställer statsministern eller presidenten, det är en signal som alla landets invånare kommer att uppfatta och känna av. det är ett välanvänt grepp i stora delar av världen; är det någon som gör dig förbannad - bränn deras flagga för att visa vad du känner. här i skandinavien är det kanske inte lika vanligt att man tar till detta, vi med våra svala känslor och konflikträdsla, men vi har konfronterats av flaggbränning iallafall.
hursomhelst så kom jag att tänka på hur jag själv skulle reagera, om någon utomstående häcklade sverige på något sätt. och jag insåg att jag inte skulle bry mig det minsta om någon eldar en svensk flagga eller en docka som föreställer reinfeldt eller kungen. allting hänger väl på att man ska känna ett starkt band till sitt hemland för att signalen ska gå fram, men jag bryr mig faktiskt inte alls, så jag är immun mot flaggbränning. jag känner mig inte svensk alls, snarare tvärtom. jag känner mig hemma i stockholm, det går jag med på, men jag känner mig som en turist i resten av sverige. jag ser på folk ute i landet som främlingar, inte "svenskar" eller "landsmän" eller vad fan, jag kan inte relatera till det överhuvudtaget, jag känner ingen samhörighet och har inget behov av det heller. jag är 100% opatriotisk, har inga som helst band till den svenska nationen eller den s.k. svenska folksjälen och tycker egentligen att den svenska flaggan är rätt ful.
jag undrar vad det är jag går miste om.
hursomhelst så kom jag att tänka på hur jag själv skulle reagera, om någon utomstående häcklade sverige på något sätt. och jag insåg att jag inte skulle bry mig det minsta om någon eldar en svensk flagga eller en docka som föreställer reinfeldt eller kungen. allting hänger väl på att man ska känna ett starkt band till sitt hemland för att signalen ska gå fram, men jag bryr mig faktiskt inte alls, så jag är immun mot flaggbränning. jag känner mig inte svensk alls, snarare tvärtom. jag känner mig hemma i stockholm, det går jag med på, men jag känner mig som en turist i resten av sverige. jag ser på folk ute i landet som främlingar, inte "svenskar" eller "landsmän" eller vad fan, jag kan inte relatera till det överhuvudtaget, jag känner ingen samhörighet och har inget behov av det heller. jag är 100% opatriotisk, har inga som helst band till den svenska nationen eller den s.k. svenska folksjälen och tycker egentligen att den svenska flaggan är rätt ful.
jag undrar vad det är jag går miste om.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar