emmabodafestivalen vol. III

lördag:

sista dagen började inte riktigt lika muntert. fast det var rätt skönt att vakna i ett svalt tält. oscar satt utanför, trött och kall, och ville ta sönder något. han petade hål på ett tomt ölflak med en tältpinne. sen tog han in på hotell.

torulf lade sig ner för att vila i gräset på eftermiddan, innan vi skulle se palpitation.

sen lade han sig och vilade igen innan vi skulle flytta våra saker till artistcampingen.

oscar var mycket gladare efter att han vilat ut sig på hotellrummet.

innan whitest boy alive var det nån våghals som började klättra upp i en björk som om det vore en kokospalm. sen satt han där och svajade.

whitest boy alive var verkligen grymt. erlend öye var så jävla ball i sin superfluffiga pudelfrisyr som hoppade omkring när han studsade och dansade på scen.

så det där var allt. det här blev min sista festival och jag är så jävla nöjd med att det blev så lyckat, quit on the high note liksom. det enda jag kan klaga över är skavsåren jag fick, och dem överlever man ju. inte ens värmen bekommer mig så mycket, jag blev bara glad över att någon festival jag varit på hade haft solsken.

det var härligt att åka bil, man kände sig lite självständig och fri och behövde inte passa tider och hålla reda på bussbiljetter och sånt. vi kunde pausa när vi ville, sjunga hur högt vi ville och lyssna på vad vi ville. vi kunde sova om vi blev trötta för det var ingen bakfull jävel som var högljudd och störig och ja, jag är bara så jävla nöjd och glad. tack nisse, siri, nathan, max, joel, torulf, oscar och boris, för sommarens hittills enda äventyr. nu väntar togafesten!