fan, som om det inte vore nog med att katter och hur gärna jag vill ha en är det enda jag tänkt på de senaste dagarna, så steg det på ett sällskap unga män på tuben nyss, varav en sitter med en liten jävla kattunge i knät. en spenslig rödrandig liten sparvel med illgröna ögon som klättrade omkring på sätena och pep.
precis så såg den ut. ååååhhh. mjau.
jag satt och stirrade på kattungen hela vägen från alvik, men jag vågade inte säga något för att jag var rädd för att min röst skulle spricka upp i en ofrivillig falsett och jag skulle bli jobbigt känslosam eller så. jag antar att mitt fånleende avslöjade mig ändå.
precis så såg den ut. ååååhhh. mjau.
jag satt och stirrade på kattungen hela vägen från alvik, men jag vågade inte säga något för att jag var rädd för att min röst skulle spricka upp i en ofrivillig falsett och jag skulle bli jobbigt känslosam eller så. jag antar att mitt fånleende avslöjade mig ändå.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar