så vi satt mest i solen på altanen. åt glass. läste böcker. jag läste hanteringen av de odöda, charles bukowskis ham on rye (vad heter den på svenska?) och ronnie sandahls vi som aldrig sa hora. kan nästan rekommendera allihopa, även om sandahl kändes lite väl tonårssvår. antar att det är jävligt illa att växa upp i en svensk småstad där det alltid regnar.
lille taimas badade i sjön första gången i sitt liv, han skakade som ett asplöv och var verkligen rädd, men som den tappre lille krigare han är så försökte han ändå passa på att leka och plaska medan han var i vattnet. han klamrade sig fast vid sin storebror - min lillebror - och huttrade och skakade och skrattade högt. så fint. kori hittade blålera på sjöbottnen och smetade in hela kroppen i det. också rätt fint. pappa lagade lax med färskpotatis, tog en whiskey i solnedgången och mosade bromsar. kori samlade bromskadavrena i en hög i fönstret. och en morgon när jag kom ut hade en vilsen liten fladdermus vänt på dygnet och var fortfarande vaken fast solen varit uppe i säkert 6-7 timmar. den låg på altanräcket och stirrade, och när jag kom närmare för att titta på den, vände den sitt lilla huvud mot mig och tittade med sina kolsvarta knappnålsögon och sen flög den. jag var helt förtrollad av det mötet hela dagen.
ps. ham on rye heter min oskuld och pearl harbor på svenska. känns lite fel.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar