den här mannen slog ner i mig som en blixt från klar himmel för något år sedan och aldrig har jag sörjt att jag inte behärskar franskan förrän då. det är något alldeles speciellt, obegripligt och stort som drabbar mig när jag lyssnar och tittar på honom och det är verkligen inget jag lyssnar på tunnelbanan p.g.a. att jag gråter så lätt. folk skulle ifrågasätta min mentala hälsa om jag sitter och lyssnar på musik samtidigt som jag gråter med ett leende.
och snälla... titta på den här igen. jag är helt förälskad.
2 kommentarer:
se inte parkteaterns skitföreställning hiti! den ska bara spexa till allt hela tiden och överdriva och slakta allt fina med JB. det enda som funkar är en avskalad duettversion av chandson de vieux amants. puss /shabi (med risk att låta pandig)
det är för sent. jag har redan sett den. :((((
den var verkligen dålig, "slakta" är verkligen rätt ord, men jag tyckte att jackys matadorkostym var värd all vånda! haha. gick därfrån oberörd, men hade ändå fått en brel-revival!
puss!
Skicka en kommentar