jag vill knarka

igår såg jag sveriges största ungdomsfilm tillsammans med cajsa & nisse, så satans bra. jag har undvikit den under hela min tonårstid för att jag såg i trailern att någon spyr i filmen. jag har länge haft en ologisk rädsla för att kräkas eller att se, höra eller känna lukten av någon annan som kräks. haha. skitlöjligt, jag vet. nu, typ 6 år senare, känner jag ändå att jag hade velat se den när det väl begav sig, upplevelsen hade definitivt varit annorlunda. lite tonårsmisär var precis vad jag behövde och jag är back on track. nu börjar vännerna lämna sommarstaden men jag är kvar och har inlett min jakt efter ett meningsfullt extrajobb.

the life and times of annahita continues...