jag lyssnar på markus krunegårds debutskiva markusevangeliet och jag tror att jag behöver lite mer tid att uppskatta musiken. texterna älskar jag redan (t.ex. "det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp", jag ryser). han är verkligen finsk. alldeles bister, hård och omöjligt poetisk. som karelsk vinter.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar