en ö mitt i havet

min isolering här ute börjar bli mer än ett resultat av allmän misströstan. jag har försökt röra lite på mig och träffat folk, typ tove, thomas och emelie, men p.g.a. kontrollanter har jag inte vågat åka så mycket tunnelbana under dagarna. helt plötsligt finns det kontrollanter överallt liksom, t.o.m. vid spärrarna i hässelby gård! MEN - idag tänkte jag trotsa min kontrollantskräck (snarare en rädsla för böter) och åka in till stan och träffa någon väl vald vän - och så upptäcker jag att det inte finns några utgående tåg härifrån för att det är gubbar i gula västar nere på spåret som skruvar och fixar, något verkar vara trasigt. så jag KAN liksom inte ta mig härifrån, rent fysiskt. DET ÄR JU LÖJLIGT! fan, jag går sönder. usch. och de jag hade kunnat träffa är bortresta, svarar inte eller så är de upptagna med massa jobb eller plugg. HALLÅ! var är ni när jag behöver er?!

det är ändå så himla härligt att människorna i ens omgivning är det som håller mig lycklig. jag fungerar liksom inte utan dem.