det här är bland det vidrigaste jag någonsin hört talas om.
konstnären guillermo vargas habacuc från puerto rico tog in en herrelös hund från gatan, band den inne på ett galleri och lät den svälta ihjäl inför galleriets besökare. han har givetvis fått otroligt mycket kritik och har kommit med olika uttalanden varje gång han konfronterats om detta. till en början påstod han att "hunden skulle dött i vilket fall som helst", sedan ändrade han det till att han egentligen inte visste om hunden dött eller inte, sedan skulle det varit som någon slags minnesceremoni för en man som dödats av vakthundar och slutligen så ville han kasta ljus på de herrelösa hundarnas hemska situation. någon blogg skrev att hans nästa uttalande antagligen kommer låta ungefär som något i stil med att ronald mcdonald bröt sig in i galleriet och stal hunden, vilket vid den här tidpunkten inte känns så ologiskt.
till råga på allt har han blivit utsedd till costa ricas representant på årets centralamerikanska biennal och kommer alltså upprepa alltihopa med en ny hund.
det här är bortom smaklöst. jag vet inte vad jag ska säga.
det påminner mig om en fotoutställning jag, nathan och siri såg på galleri andréhn-schiptjenko. konstnären hette zwelethu mthethwa och är en uppskattad porträttfotograf från sydafrika. utställningen hette contemporary gladiators och bestod av en serie porträtt av föräldralösa gatubarn i moçambique, sittandes tillsammans eller för sig själva i ett landskap av sopor. jag hatade den utställningen, jag mådde bara illa av det. jag kan inte se det som konst. han har tagit bilder på några av de miljontals föräldralösa barn, utan namn och utan hem, antagligen mot en symbolisk ersättning i form av några colaburkar eller ett varmt mål mat, och sen har han ställt ut skiten på gallerier världen över, skördat enorma framgångar och fått tillgång till konstens finrum. jag förstår att hans avsikt är att kritisera kapitalismens villkor i ett afrika som blivit hårt sargat av europas kolonisatörer, men frågan är ju hur många av besökarna på gallerierna egentligen bryr sig om det, eller ens uppfattar budskapet. vad vinner barnen i hans bilder på det här? han må ha misslyckats med att ge fattiga barn ett bättre liv, men han själv har blivit rik på kuppen, fått en serie prestigefulla uppdrag och blivit set for life. det tror jag inte att han skäms över, jag tror att han tvärtom tycker att han förtjänar vartenda öre.
konstnären guillermo vargas habacuc från puerto rico tog in en herrelös hund från gatan, band den inne på ett galleri och lät den svälta ihjäl inför galleriets besökare. han har givetvis fått otroligt mycket kritik och har kommit med olika uttalanden varje gång han konfronterats om detta. till en början påstod han att "hunden skulle dött i vilket fall som helst", sedan ändrade han det till att han egentligen inte visste om hunden dött eller inte, sedan skulle det varit som någon slags minnesceremoni för en man som dödats av vakthundar och slutligen så ville han kasta ljus på de herrelösa hundarnas hemska situation. någon blogg skrev att hans nästa uttalande antagligen kommer låta ungefär som något i stil med att ronald mcdonald bröt sig in i galleriet och stal hunden, vilket vid den här tidpunkten inte känns så ologiskt.
till råga på allt har han blivit utsedd till costa ricas representant på årets centralamerikanska biennal och kommer alltså upprepa alltihopa med en ny hund.
det här är bortom smaklöst. jag vet inte vad jag ska säga.
det påminner mig om en fotoutställning jag, nathan och siri såg på galleri andréhn-schiptjenko. konstnären hette zwelethu mthethwa och är en uppskattad porträttfotograf från sydafrika. utställningen hette contemporary gladiators och bestod av en serie porträtt av föräldralösa gatubarn i moçambique, sittandes tillsammans eller för sig själva i ett landskap av sopor. jag hatade den utställningen, jag mådde bara illa av det. jag kan inte se det som konst. han har tagit bilder på några av de miljontals föräldralösa barn, utan namn och utan hem, antagligen mot en symbolisk ersättning i form av några colaburkar eller ett varmt mål mat, och sen har han ställt ut skiten på gallerier världen över, skördat enorma framgångar och fått tillgång till konstens finrum. jag förstår att hans avsikt är att kritisera kapitalismens villkor i ett afrika som blivit hårt sargat av europas kolonisatörer, men frågan är ju hur många av besökarna på gallerierna egentligen bryr sig om det, eller ens uppfattar budskapet. vad vinner barnen i hans bilder på det här? han må ha misslyckats med att ge fattiga barn ett bättre liv, men han själv har blivit rik på kuppen, fått en serie prestigefulla uppdrag och blivit set for life. det tror jag inte att han skäms över, jag tror att han tvärtom tycker att han förtjänar vartenda öre.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar