OKAY Y'ALL! jag noterade på mina statistiksidor att arkitektprovet är det sökordet som lett flest besökare hit, tänkte skriva nåt till er eftersom ni säkert undrar vad jag håller på med. svaret är att jag inte håller på med någonting alls; jag har bestämt mig för att dra mig ur arkitektprovet helt och hållet. en av er undrade om det berodde på att jag var rädd för att inte bli antagen, men det har faktiskt inget med det att göra - jag vill helt enkelt inte påbörja en arkitektutbildning just nu. om ens någonsin.
förut har jag haft det som mål för att min pappa föreslog det när jag var väldigt ung (innan jag ens valt gymnasieinriktning), så det har funnits med i min agenda väldigt länge. ett tag fokuserade jag så mycket på det att jag glömde att titta på andra möjligheter, jag fick liksom tunnelseende. sen var det dags att söka, jag gjorde det första gången förra året. jag kastade ihop ett extremt halvhjärtat bidrag och såg mer ångest än inspiration i det när jag tittade på det en sista gång innan jag skulle lämna in det. på väg till brevlådan freakade jag och rev sönder det, jag var så extremt missnöjd och kunde inte frambringa någon slags pepp, inget "jag har gjort mitt bästa och har lika stor chans som alla andra att komma in". jag hade ju inte gjort mitt bästa, och jag ville inte komma in, eftersom att jag hade insett att en arkitektutbildning inte var något för mig. jag hamnade iaf på ganska sköna reservplatser inom kvoterna för gymnasiebetyg och högskoleprovsresultat, men behövde aldrig ta ställning till ifall jag ville börja eller inte eftersom det inte var tillräckligt många som tackade nej före mig.
jag borde lyssnat på hjärtats signaler i år också, men jag gav mig fan på att försöka, för jag hade liksom "ingen bättre idé". så nu sitter jag här, med färger och akvarellpapper till ett värde av 700 kr, och inget jävla arkitektprov och inga jävla arkitektambitioner. så går det när man inte lyssnar på sig själv och tror att vilken idé som helst är bättre än ingenting.
jag hoppas att ni andra är säkra på er sak och inte har behövt slösa åtskilliga hundringar på en framtidsplan som inte ens håller fram till sista ansökningsdatum. lycka till allihop.
förut har jag haft det som mål för att min pappa föreslog det när jag var väldigt ung (innan jag ens valt gymnasieinriktning), så det har funnits med i min agenda väldigt länge. ett tag fokuserade jag så mycket på det att jag glömde att titta på andra möjligheter, jag fick liksom tunnelseende. sen var det dags att söka, jag gjorde det första gången förra året. jag kastade ihop ett extremt halvhjärtat bidrag och såg mer ångest än inspiration i det när jag tittade på det en sista gång innan jag skulle lämna in det. på väg till brevlådan freakade jag och rev sönder det, jag var så extremt missnöjd och kunde inte frambringa någon slags pepp, inget "jag har gjort mitt bästa och har lika stor chans som alla andra att komma in". jag hade ju inte gjort mitt bästa, och jag ville inte komma in, eftersom att jag hade insett att en arkitektutbildning inte var något för mig. jag hamnade iaf på ganska sköna reservplatser inom kvoterna för gymnasiebetyg och högskoleprovsresultat, men behövde aldrig ta ställning till ifall jag ville börja eller inte eftersom det inte var tillräckligt många som tackade nej före mig.
jag borde lyssnat på hjärtats signaler i år också, men jag gav mig fan på att försöka, för jag hade liksom "ingen bättre idé". så nu sitter jag här, med färger och akvarellpapper till ett värde av 700 kr, och inget jävla arkitektprov och inga jävla arkitektambitioner. så går det när man inte lyssnar på sig själv och tror att vilken idé som helst är bättre än ingenting.
jag hoppas att ni andra är säkra på er sak och inte har behövt slösa åtskilliga hundringar på en framtidsplan som inte ens håller fram till sista ansökningsdatum. lycka till allihop.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar