pink bullets

jag började fundera efter att ha läst ett inlägg i sofia dahléns briljanta blogg conspicere om färgen rosa och hur folk känner för den, och det fanns en hel del tänkvärda kommentarer till det inlägget så folk verkar ha många tankar kring detta ämne. jag är övertygad om att många har ett speciellt förhållande till rosa och mitt egna är inte helt okomplicerat. jag har under hela min uppväxt haft extremt svårt för rosa. jag har mer eller mindre sett den som förtryckets färg, ett utmärkt sätt att hålla kvinnor på den undre nivån. att få en färg att uppfattas som barnslig, lättsam och oseriös och sen göra den till något stereotypt kvinnligt var någonting jag inte riktigt kunde förlikas med, och jag tänkte att så länge jag inte bär någonting rosa eller förknippas med någonting rosa så kommer inte jag heller att uppfattas som en barnslig, lättsam och oseriös tjej. jag reflekterade aldrig över att färgen i sig självt är väldigt vacker, i alla dess nyanser (inte neonrosa kanske), och att den är easy on the eyes, så att säga. men det har jag gjort nu, för någonstans mellan arg tonåring och omogen ung kvinna insåg jag att rosa är en färg som alla andra, och att färgen blir vad man gör det till. bär man rosa för att uppfattas som oseriös blir det såhär:

paris hilton är ganska starkt förknippad med färgen rosa, och lika stark är kopplingen till hennes oseriösa och lättsamma framtoning, trots att hon är en fullvuxen kvinna som närmar sig de stora 30. detta är liksom skräckexemplet på hur något stereotypt kvinnligt får sitt allra värsta uttryck. det var kanske det här jag var rädd för när jag vägrade bära rosa, men jag har insett nu att det är inte farligt, jag är inte förtryckt för att jag har rosa nagellack, och det gör inte så mycket om folk tror att jag är mer lättsam och oseriös än klyftig och ansvarstagande bara för att jag köpte ett rosa skal till min mobil. jag tycker tvärtom om att brudar som vägrar rätta sig i ledet efter patriarkatets piska, är uppmärksamma på härskartekniker och orättvisor som FAKTISKT drabbar tjejer och kvinnor dagligen, ändå bär rosa är det bästa som kan hända en underskattad färg. rosa får börja om från scratch, från att ha blivit intvingad i ett lågstatusfack till att bli uppskattad som en färg som alla andra, att bära, smycka och förlora sig i. DET är rättvist. rosa ÄR okej.