håkan satte 8000 hjärtan i brand igår och så även mitt. det var faktiskt helt fantastiskt, vet inte riktigt vad jag väntade mig men att han har ynglat av sig har tydligen inte gjort honom äldre. tårarna trillade till hurricane gilbert, jag saknade ebba så mycket. hon är ändå allra mest håkan för mig, även om hon övergav både honom och morrissey senare. men en gång var vi 17 år och stapplade genom livet på darriga knän, höll handen när ingen såg och drack oss fulla på absint i kaffemuggar. håkan var där då och han är där nu.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar