ungdomar, visa hänsyn!

igår hade jag och nisse varit på middag hos mamma, och på väg hem råkade vi hamna i samma tunnelbanevagn som en jävla kickersbrud som lyssnade på sean paul med högtalarfunktionen på sin mobiltelefon. hela jävla vägen till hässelby gård satt jag och knöt näven i fickan, jag var så sjukt förbannad på henne, och på mig själv för att jag inte sa till. vagnen var helt full och ingen sa något. vissa höjde blicken från sina tidningar ibland och tittade irriterat på henne, men ingen jävel sa till.

är det nånting som jag blir provocerad av så är det ouppfostrade snorungar som beter sig som om det offentliga rummet är deras rum. de sätter sig med fötterna på sätet, lyssnar skithögt på musik, skriker och gastar och typ brottas på perrongen och försöker på alla andra möjliga sätt visa att de ger blanka fan i om deras beteende stör någon annan. om deras sällskap sen av någon anledning går iväg och de blir lämnade ensamma är de såklart inte så jävla kaxiga längre, som förutnämnda kickersbrud som stängde av musiken när hennes polare gick av i vällingby.
om jag hade varit full hade jag säkert kunnat ge henne på käften. jag satt i sann george costanza-anda och tänkte ut dräpande saker jag skulle säga till henne, men jag kunde inte förmå mig att öppna munnnen. varför sa ingen till? varför sa inte jag till? fan jag hade mått så bra av att få spy lite på henne. såna som hon borde verkligen tryckas till ibland, bli satta på sin plats. man ska fanimej visa hänsyn.